Dagen innan Dagen D - altså Dagen C!
Dagen C, det är idag. Dagen innan jag ska träda in i vuxenlivet, få skägg och basröst! En NY pubertet, Hurra!
Min dag före pupertetsdagen har varit sjukt underbar. Föressten, så börjar min blogg sträva mer och mer mot något som jag skulle kunna kalla dagbok, vilket skulle vara en mardröm. Ush! dagbok... det är något helt annat. I en sådan ska man vara seriös, och skriva ner sina innersta funderingar och uppfinningar. Man är extra dagboks-smart om man har ett litet piffigt lås på den, och en cool framsida. Dagboken, den ultimata trend grejen inför imorgon. Vänta bara, kära läsare, snart kastar Paris Hilton sin äckliga lilla babyklädda alien med utstående ögon, även kallad hund, i sophinken. Istället kommer hon trava runt med en liten snitsig dagbok, där hon kan skriva ner alla häftiga ord hon nyss lärt sig (om man öppnar den, vad kan man hitta? Mos, Ros och Os kanske... det är kniviga ord).
Altså, jag tror jag börja på att min dag före studentvuxenpupertetsdag har varit underbar. Jag tror jag ska fortsätta med det och berätta varför. Min dag börja med, som inte alls hör till en ovana, att mamma sticker in sitt huvud några gånger inför min dörr och ser till att jag aktiveras. Jag rullar mig, jag bökar mig, jag stönar pustar flämtar ojar och somnar nog igen. Mamma kommer in, aktiverar mig ...............
JÄTTELÅNG PARANTES! (sånt måste man ha, oj parantes igen!)
(ni förstår, jag vet inte vad hon gör för att jag ska väckas, inget av min storhjärna fungerar innan 1 - 2 timmar efter jag vaknat - jag avänder ordet "aktiverar")
.................och kanske lillhjärnan sätter igång uppstigningsmetoden.
Svinga upp ben högt! - hoppas att det landar rätt
Fel Ben! - svinga nästa
Landa rätt - Svinga kroppen
Kroppen svingas... nästan... landar på kudden igen.
Storhjärna: Sova sova sova... måste sova... näe nu rör jag mig igen, vafan händer? äsh, skitsamma, låt lillhjärna sköta detta
Kroppen sitter - bra
sitt upp...
...Sitt upp!
SITT UPP!
Upprest! - spatsera mot köket
Aha! fann mat, storhjärnan börjar mobilisera sig till det primitiva tillståndet "jaga mat". Kroppen pumpar adrenalin och jag "springer" skitsakta till skåpet, och jagar fram kellogspaketet, dödar det med ett enkelt riv. Orienterar mig in i kylskåpet, jagar mjölkpaketet och dödar det! Dax att laga mat... Jag tar min stora gryta/skål och häller i min nydödade mjölk tillsammans med det färska sönderslaktade kellogspaketet.
Jag kom försent till skolan! kan ni tro, det gjorde jag. Min stenålderspappa jagade stenåldershenrik när han fatta att han måste ta buss. Henrik jagade transport-skånetrafiken-flintamobilen. Men hann inte. Gick hem igen. Vänta till nästa flintabuss. Fan nu börjar han tänka!
JÄTTELÅNG PARANTES! (woho!)
(altså, det är rätt sjukt. Det enda jag vill göra är att skriva om min jävla dag, och vafan har jag hunnit på snart en halvtimme? skrivit om min jävla morgon! förhelvete... jag måste sluta jiddra såhär)
Jag åker på en buss. Den är skittråkig. Som alla andra bussar, luktar den lite konstigt, och människorna i bussen, luktar konstigt de med. Jag vill titta på varenda en i bussen, för att se hur de ser ut, för att konstiga människor är roliga. Men om jag tittar på de konstiga, så tittar de konstiga på mig, som om jag var konstig! Tänka sig så mycket intriger det kan finnas på en buss. I alla fall... det är jättetråkigt. Men strax innan Ystad (min studentstad) så kommer dagsförgyllaren in. Jag ska nog snarare kalla dem för dagsförgyllarna, för det var en hop av 6 - 7 åringar. Jag tänkte först, ånej! fyfan, här kommer de och ska också vara konstiga, och inte nog med det, förmodligen ska de kladda snorkråkor på en och börja gråta när sexåring 1 knuffar sexåring 2. Allmänt jobbigt. Min dag var redan jobbig. När bussen sattes i rörelse, börja de tjoa. Va? tänkte jag, en buss som rör sig, och de tycker det är skitroligt.
Bussen skumpa lite då och då, öka farten, sakta ner, och småttingarna åkte runt i bussen i glädje och skratt. Först nu, upptäkte jag något som jag nästan sakna med att vara barn, hur otroligt roligt det är att åka buss. Jag själv satt och småflina, för barnens skratt var så underbara, så de bubbla i hela magen. Jag ville själv stå upp, åka fram och tebaka när bussen gasa, bromsa och sakta ner. Men det fick jag inte. Alla konstiga människor hade blivit arga, inklusive den redan små irreterade förskolefröknen.
Oj herrejisses vad jag har skrivit nu... Jag ska nog ta de lugnt, och förbereda mig för min pubertetsdag. Jag vill desutom tacka de som har kommenterat så fint till mig, så att hela magen sattes i brand. Det är jättekul att skriva blogg när man blir så uppskattad! Men jag tror bara jag blir uppskattad när jag skriver roliga saker, och detta inlägg var en dagbok... så det var inge kul
Jag kommer tillbaka med fler underbarheter
Min dag före pupertetsdagen har varit sjukt underbar. Föressten, så börjar min blogg sträva mer och mer mot något som jag skulle kunna kalla dagbok, vilket skulle vara en mardröm. Ush! dagbok... det är något helt annat. I en sådan ska man vara seriös, och skriva ner sina innersta funderingar och uppfinningar. Man är extra dagboks-smart om man har ett litet piffigt lås på den, och en cool framsida. Dagboken, den ultimata trend grejen inför imorgon. Vänta bara, kära läsare, snart kastar Paris Hilton sin äckliga lilla babyklädda alien med utstående ögon, även kallad hund, i sophinken. Istället kommer hon trava runt med en liten snitsig dagbok, där hon kan skriva ner alla häftiga ord hon nyss lärt sig (om man öppnar den, vad kan man hitta? Mos, Ros och Os kanske... det är kniviga ord).
Altså, jag tror jag börja på att min dag före studentvuxenpupertetsdag har varit underbar. Jag tror jag ska fortsätta med det och berätta varför. Min dag börja med, som inte alls hör till en ovana, att mamma sticker in sitt huvud några gånger inför min dörr och ser till att jag aktiveras. Jag rullar mig, jag bökar mig, jag stönar pustar flämtar ojar och somnar nog igen. Mamma kommer in, aktiverar mig ...............
JÄTTELÅNG PARANTES! (sånt måste man ha, oj parantes igen!)
(ni förstår, jag vet inte vad hon gör för att jag ska väckas, inget av min storhjärna fungerar innan 1 - 2 timmar efter jag vaknat - jag avänder ordet "aktiverar")
.................och kanske lillhjärnan sätter igång uppstigningsmetoden.
Svinga upp ben högt! - hoppas att det landar rätt
Fel Ben! - svinga nästa
Landa rätt - Svinga kroppen
Kroppen svingas... nästan... landar på kudden igen.
Storhjärna: Sova sova sova... måste sova... näe nu rör jag mig igen, vafan händer? äsh, skitsamma, låt lillhjärna sköta detta
Kroppen sitter - bra
sitt upp...
...Sitt upp!
SITT UPP!
Upprest! - spatsera mot köket
Aha! fann mat, storhjärnan börjar mobilisera sig till det primitiva tillståndet "jaga mat". Kroppen pumpar adrenalin och jag "springer" skitsakta till skåpet, och jagar fram kellogspaketet, dödar det med ett enkelt riv. Orienterar mig in i kylskåpet, jagar mjölkpaketet och dödar det! Dax att laga mat... Jag tar min stora gryta/skål och häller i min nydödade mjölk tillsammans med det färska sönderslaktade kellogspaketet.
Jag kom försent till skolan! kan ni tro, det gjorde jag. Min stenålderspappa jagade stenåldershenrik när han fatta att han måste ta buss. Henrik jagade transport-skånetrafiken-flintamobilen. Men hann inte. Gick hem igen. Vänta till nästa flintabuss. Fan nu börjar han tänka!
JÄTTELÅNG PARANTES! (woho!)
(altså, det är rätt sjukt. Det enda jag vill göra är att skriva om min jävla dag, och vafan har jag hunnit på snart en halvtimme? skrivit om min jävla morgon! förhelvete... jag måste sluta jiddra såhär)
Jag åker på en buss. Den är skittråkig. Som alla andra bussar, luktar den lite konstigt, och människorna i bussen, luktar konstigt de med. Jag vill titta på varenda en i bussen, för att se hur de ser ut, för att konstiga människor är roliga. Men om jag tittar på de konstiga, så tittar de konstiga på mig, som om jag var konstig! Tänka sig så mycket intriger det kan finnas på en buss. I alla fall... det är jättetråkigt. Men strax innan Ystad (min studentstad) så kommer dagsförgyllaren in. Jag ska nog snarare kalla dem för dagsförgyllarna, för det var en hop av 6 - 7 åringar. Jag tänkte först, ånej! fyfan, här kommer de och ska också vara konstiga, och inte nog med det, förmodligen ska de kladda snorkråkor på en och börja gråta när sexåring 1 knuffar sexåring 2. Allmänt jobbigt. Min dag var redan jobbig. När bussen sattes i rörelse, börja de tjoa. Va? tänkte jag, en buss som rör sig, och de tycker det är skitroligt.
Bussen skumpa lite då och då, öka farten, sakta ner, och småttingarna åkte runt i bussen i glädje och skratt. Först nu, upptäkte jag något som jag nästan sakna med att vara barn, hur otroligt roligt det är att åka buss. Jag själv satt och småflina, för barnens skratt var så underbara, så de bubbla i hela magen. Jag ville själv stå upp, åka fram och tebaka när bussen gasa, bromsa och sakta ner. Men det fick jag inte. Alla konstiga människor hade blivit arga, inklusive den redan små irreterade förskolefröknen.
Oj herrejisses vad jag har skrivit nu... Jag ska nog ta de lugnt, och förbereda mig för min pubertetsdag. Jag vill desutom tacka de som har kommenterat så fint till mig, så att hela magen sattes i brand. Det är jättekul att skriva blogg när man blir så uppskattad! Men jag tror bara jag blir uppskattad när jag skriver roliga saker, och detta inlägg var en dagbok... så det var inge kul
Jag kommer tillbaka med fler underbarheter
Dagens fråga:
Vad händer om man blandar T-röd med Rött The?
Kommer de förenas i symbios, eller smaka som pubishår?
Vad händer om man blandar T-röd med Rött The?
Kommer de förenas i symbios, eller smaka som pubishår?
Kommentarer
Postat av: Sebbesite
S - E - BB - E (8)
Postat av: HannaFrånUmeåOmDuHarHörtTalasOmMigxD
I remembered the link, I read, I ROFL:ed so hard I couldn't breath.
Helskön filosofi xD
Postat av: Elise
åh... grattis du är vuxen! xD
Trackback
