Rakar du benen .... ?
Av all denna här "gör inte mot andra, det du inte vill andra gör mot dej" sensmoralen har jag fått en slags åkomma som min gode vän Johan Larsson kallar "dagis-beteende". Det är en slags sjukdom som gör att en människa inte klarar av och vara bättre, eller göra så att någon mår dåligt. Och om detta sker, så försöker denna motverka detta.
Fortsättning följer....
4/3 - 07, till tonerna av låten Imagine av John Lennon sitter jag återigen här. Det jag först vill göra, är att be om ursäkt till bloggen för att jag inte lekt me den på en vecka ungefär - men du bloggen, du måste förstå att du inte äger mig!
Jag tar upp det från förra veckans avsnitt. Jag har något som kallas för "dagis-bereende" a.k.a. Dagisens Syndrom. Det är mycket likt tourettes syndrom, när man har slags verbala ticks. Så fort jag börjar få ett övertag så överöser jag min motståndare med snälla ord att "det kommer gå bra" eller "det var ju jätteduktigt, du va JÄTTE nära!"
Vi borde förändra världen, och så skulle vi haft godare pommes
Och just idag kände jag mig såhär...
Jag kände mig verkligen som den biffen som inte nöjde sig med surfa, utan hellre ville montera fast en propellmotor i röven och ta en tur på oceanen
och för er som undrar:
Ja, densiteten på en potatis är inte lika mycket som en broccoli och de har fan inte heller med derivatan att göra. Men 1+1 = 2 men varför det? varför kan inte 1+1 = 3 ? det är diskriminering mot 3:an, och inte få vara med. På tal om diskriminering, kan man bli diskremerad? och vad är det i så fall. Är det en slags baklänges kremering? eller syftar ordet "di" på det latinska "två"? Då blir det mer att man blir dubbel-Skremerad. Skremera mig mera, Ja, det vet varken du eller jag.
Jag vet inte vad denna bloggen sysslar med, men den vill inte lägga av med att centrera allt jag skriver... jag antar, att jag får acceptera det och låta det gå, men fan va fult det blir. Ovanstående var mestadels bara ett försök hur mycket skit jag kan lyckas skriva, man kan säga, bajsa med hjärnan lite. Jag använde mina små grå, och tryckte på tagenterna, och vips! så hade jag en dum text.
Fan, inget av det här låter någon vidare positivt.
För att kortfatta dumerier och andra dumheter jag gjort på senaste tiden så jag inte göra något alls åt det. Nä! bannemig om du kommit så långt så orkar du säkert läsa mer efterblivet. Men I ALLA FALL. kom till saken, fan. I måndags fick jag hålla en kamera för första gången på 3 veckors praktik hos fotografen. Överlycklig som jag var, ville jag ut och fotografera lite direkt, med sån hajtäck saker som en dyr fuji kamera! Men det store JN:et stoppa mig och sa, att jag "måste bestämma mig för vad jag ska fota" .... vaddå? JN:et motivera sitt påstående att det var en del av processen att bli en "man". Jahapp... påstod han att jag inte riktigt är man, för att det fattas i mitt huve vad jag ska fota (om man bortser från skägg, som jag också ska ha för att bli man). JN:et vill inte kommentera saken.
När jag kommit ut i det fria, och kännt mig kreativ, fotograferat en fågelskit, petat på en snigel så var det dax för mig att göra min plikt som en fotograf. Att dokumentera, att fånga ögonblicket och att FÖRA FRAM SAKER I LJUSET (som jag skrek på mårtenstorget, eller va det var för ställe)
I form av:
....GAMLA LUND bilder?
Blä tycker jag. Det går ju inte, gamla lund är gamalt, de går inte "fånga ögonblicket av" eller "föra fram det ur ljuset". Lite trumpet gick jag och fotografera en ful staty, en bro och en trasig cykel. Struttandes vidare, med min skarpa blick, leta jag efter gamalt i lund, och ni kan inte gissa vad jag hitta.
Jag hitta:
En Kärring klädd som en Björn!
Hon såg ruskigt gammal ut, så jag bestämde mig för att vara en stalker denna dag. Jag skulle fota "den gamla i lund" Jag följde efter henne på smågator, fota henne uppifrån, sidan och framifrån. Snyggt blev det också! Kry kärring för att verka så gammal också... Från typ centrum i lund, ner till katedralskolan och genom den jävla parken, sen vände hon och spatserade upp igen. Ja, vid de laget hade batterierna och bilderna tatt slutt i kameran så jag fick också gå hem. Nu glad i hågen i medvetandet om att jag verkligen hittat något gammal, dokumenterat, för fram ur ljuset
Denna blogg dedikeras till tanten klädd som en björn 03/19 - 07
utan dig hade inget av detta skrivits.
Det är kallt och blött....
Var inom en kund, kom tillbaka och min cykel hade ställt sig på ett hjul och stödet. Jag är stolt pappa
Här kommer en snutt text jag skrev typ ... halv 4 eller 5 inatt
you stroke him softly, over his stomage
and your hand, flew trough his hair
If I catch a smile
It makes me happy, and I dont mind
this man, on you cheast
As I looked upon
your eyes droped and looked down
down his, perfect shape
My mind kneeled the ground
ready for the execution sound
Bibibidabbiduuuuuuuuu
Detta är min första skrivtorka. Något i mig har gjort så att ingenting, ingeting vettigt vill komma fram i mig när ja petar på tagentbordet. Ja... inte ens inte-vettigt saker kommer fram, det är bara en "ingeting" bubbla över skiten. Så därför skriver jag DETTA. Jag har en skrivlust, lixom som någon smart, men skadad, människa sa under romantiken "jag skriver för att jag har en inre röst som säger det åt mig"
Jag saknar de lätta kaffehistoriarna som bubbla i mig !
Jan antar, att mitt nerdragande på kaffe förtäring, på något vis har haft effekt på mitt skrivande. Kaffet gör så jag upplever äventyr, värt att upplevas om igen med att skriva ner. Utan dem är det bara blabla. Blablabla.
Kaffe föressten.
Vad gör kaffe? vad är kaffe? varför kaffe? och hur kaffe? när kaffe?
1. Fan, du vet kaffe gör en pigg och glad. Kaffe ger en säkerhet, för att såfort man håller i någonting, pillar med någonting så blir man ( jag bytar ut det mot ett jag nu) trygg. Cafen utan kaffe hade varit så jävla snoppigt. så kass. Folk hade bara suttit helt förvirrade, förvandlats till barn och peka på saker och liksom "ääääh?" vad ska jag göra!
2. Kaffe är någon slags brun böna som en kryckig och rynkig gumma i något u-land har plockat. Hon plockar flera drösar! Sen gör hon en grej som hon såg i ROAD TRIP. Stoppar dem i saker där de inte hör hemma, i avsikt med att jävlas med människor på otrolig distans, kunna skratta åt dem på nätterna. Kärringen i mina mardrömmar.
4. Altså varför mamma? varför bil? varför spaghetti? och kastrul! det är bara dumt.
5. Ibland är saker väldig kaffiga. Vad jag menar, är att jag tycker att ordet kaffe, ska få spela en mer central roll i svenskan, att det ska kunna användas som ett adjektiv. "den där bruden var kaffig HöHÖ" eller "oj altså jag bara, kaffe, o sen hon bara; Kaffe fan, och jag bara LÄGGAV"
6. typ 25 timmar om dygnet plus en halv kaka.
Varför inte
Janen Nordanen The bananen!
Men förfan jag sitter och skriver i bloggen på självaste JAN NORDENS dator! jag får se hur långt ja hinner innan han är tillbaka från lunchen...
Say Hello To My Little Friend Jan N.
PANG!
va var det? ... det var en fågel som
NU är jag hemma igen. Det kändes som en replik jag användt tidigare? ... upprepningar bevisar bara min geni. Nyligen hemkommen från petter i mina hemmatrakter, med massa spaghetti, en mislyckadtomatsås och en öl i magen. Men det roligaste på hela dagen var runt 8 tiden. När man sitter och äter så ringer petter på mobiltelefonen, säger att man ska få en överasskning. Låter intresant, tycker jag. Födelsedagen? den är trottsallt på söndag... Men njaa.. så var det inte. Utan när jag kom ut så såg jag bara att en blå bil stod på utfarten. Jasså.. var det inte mer.. ja, jag kanske ska bli skjutsad till min överassking? Jag behövde faktiskt inte ta mig så långt för att skåda. Först såg jag andre i passagerarsätet, sen i förarsätet såg jag... Petter?
Vi tog en aldeles för galen tur till sjöbo petter andre philip johanna och jag. Petter, altför uppstressad av allt adrenalin som pumpa i hans kropp, våga inte köra in i sjöbo, så vi parkera hos tandläkarna och promenera till vår bästis och livskamrat Vesnic.
Annars.
Jag beställde en öl idag på en resturang, och fick en!!
Men de var kineser där.
Nämen titta, en rubrik som är skriver med feta bokstäver i en liten ruta!
Om himmelen och helvetet bestämmer, och båda kommer överens....
....men nä, något i den stilen
och, yes... det är Johan Larsson - första dagen i skolan
Jag skulle gå och köpa kaffe och muffins (ooooh muffins) In på SevenEleven, med en stor låda på ca 30 kg med massa kuvärt i till min kära Jan Norden. Det stod en söt tjej i disken där, och jag viste inte riktig vad jag ville ha, hon sa; Kaffe eller något? jag sa nått i stil: ja... och muffins. Hon titta lite roligt på mig och gav mig det. Jag kom plötligt på hur svårt det är o bära en 30 kg låda, en svinvarm kaffe och en muffins. Någon gubbe gick före mig i kön när jag tillslut fick mina saker. Jag fick en idee... Varför inte ställa sakerna på lådan o bära den som en servis?... Jag var överväldigad av min smarthet, och kände att jag fick in lite charmpoäng när jag avskedsblinka den söte expiditen. Min sorte var galant! ända tills ja snava till lite... kaffet ran längst låddan och mitt vita linne, droppa ner på golvet i en stor pöl. Jag stirrade. Vafan? ... sen kom den söte expiditen och ojja sig och hjälpte mig med kaffet, men hon börja snubbla fram och gick nästan ner i spagat i kaffeslasket på golvet...
Hahaha, satt sen och knapra på min goda muffins och det överlevande kaffet på en staty av en gubbe i den fina solen.
Den döve sa till den stumme... eller var det tvärtom?
Återigen sitter jag här med en kopp kaffeh slurk och min gitarr. Som alltid, på en söndag. Jag filosofierar tillbaka på den gånga helgen. Pling, och där slog jag på en sträng.. Ah.. det känns som pling insperationen börjar ta över. Underligt är när man bara sitter med pling gitarren så måste man börja pling spela skitfult på måfå. Hmm... pling... fint... ploNk oj där spela ja fel.
Fredag efter jobbet.
Jag anlände till Ystad kl kvart över 8. Henkes hem, som ligger ungefär en kilometer därifrån, var jag inte vid förens kvart i 9. Anledningen är den jävla labyrint jag fick träla mig genom för att komma till han! Hoppar man av på hästgatan och ska till ÖB får man räkna med att vandra genom öken, gegga, små hus,stora hus, eld regn och vatten. Chaffisen sa till mig "Det är bara gå rakt över!" Okej okej. Jag började en bit, tänkte här kan man gå, men så såg jag nårra tjejer som cykla på en större väg. De två vet säkert var man ska gå och cykla, så ja traska över dit. När jag hade gått hela den större vägen kom jag till en återvändsgränd. Ah shit. Festklädd, med en föredetta underbar frisyr och innan nypolierade läderskor. Nu var jag ett geggamonster, blöt och svettig. Jag såg en liten passage i skogen. AHA!! Genväg! .... men genvägar är ofta senvägar. Väl ignom massa taggbuskar och annat helveteskap. Helt plötslig stog jag mitt i en satans motoväg med mitträcke och allt! VROOOOOM en lastbil på 5 ton for förbi mig. äsh.. jag vänder.
Jag kom trottsallt fram tillslut till Henkesfest. Sen börja jag dricka. Jag minns att jag fick näsblod, från en jättekram av Sara. Det var mitt bästa näsblod jag nånsin fått. Favoriten:)
Plink plonket då. Kommentera gärna :)
Far from any civilzation
They want us to zip it
Stuck here like paper with glue
and if I only knew
how to get out of here
I would be gone
But Im stuck here, I cant get out of here
Im a prisoneer in my own home
Like area 51 we are controled
but instead of FBI
we are by Skanetrafiken
They left us alone
But we dont mourn
we have parents
We are gone
But still stuck here, still cant get out of here
Im a prisoneer in my own home
Rubriker är för fåntrattar.
Dedikerad till LiLL
Vadan detta? är det så att jag också är en sån no-life som bara går och fotograferarmed mobilkameran, för individens begär att lägga ut bilder på internet och ge allmänheten en inblick i ens sorgliga liv? Vad har jag och säga emot detta?
2. Jag blir som besatt när jag ser Andres namn dyka upp på
vodkaflaskor, affisher och väggar. Med mera med mera.
Väl på "jobbet" så var inte min vimsige chef där, utan jag fick sätta mig på en bänk och fortsätta glo lite på National Treasure som jag dedikerat min underbara resa till lund med. Det gick en kvart. Sen kom hans bild stånkande genom porten och helt plötsligt stanna han mitt framför ingången till huset .... jasså....jaha... tänkte jag och fortsätta titta på filmen. Efter att Nicolas Cage hade hittat ledtråden till var han skulle finna skatten, så upptäcke jag att han fortfarande stod med sin stånk bil mitt framför dörren. Okej okej, nu kanske de är läge att gå fram och undra vad som står på. Men så tänkte inte jag, utan jag vill veta om Herr Cage hittar skatten. Sen så stack han huvet genom fönstret och skrek " JAG KAN INTE LÄGGA IN BACKEN! KOM OCH PUTTA PÅ" ... verdammt. Varför mitt i allt spännande...
Inne på jobbet så verkade han lite frustrerad min käre chef så jag tänkte va snällis och brygga lite gott kaffe till han. Kaffe är ett helgon. Läker alla sår. Men icke!.. han skulle inte ha! och man kan ju inte slösa på fullgott kaffe sååå...
Shit! ja har druckit 5 koppar. Magen kändes som om den innehöll 60 gradigt vatten, fullt med såpa och jag satt på fiket för att ta min lunch. Hmm... 68 spänn för käk ... gott käk. Så jag åt upp, och bad om notan. "vill du ha kaffe efter maten? det ingår i priset" sa servitricen. Och inte kan man tacka nej till gratis kaffe...
Jag spatserade ner till stationen så gått ja kunde från mårtenstorget, med mina usla orienteringskunskaper och min kaffemage. Käket jag åt tidigare vill visst ut. Jag skulle träffa den gode Maja, nere på Espressohouse. Denna dagen altså. Sitter i den mysiga källaren på espresso house med Maja och Helen ( the kompis of the Majja). Jag hade tatt en espresso med något coolt namn med grädde i och tänkte, denne lille slatten kan jag väll klara av. Förste slurken, massa grädde i huvet. Andra slurken, en atombomb föll ner i min mage och detonerade. Låtsas som ingeting, låtsas som ingeting.
1 2 3 4 5 6 7 8 kaffe och 1 atombomb. klockan är 19.44 och henrik vill ha kaffe.
National Treasure var bra. Se den föressten.
Skweck!
En snuttefilt, en kopp kaffe och min smörgås
shit!
Va sur jag blev. Ah... ja kanske ska trycka control + A nu och sen banka på backsteg knappen så skiten försvinner men då får ja ångest. Wiha :)
jag kallar den för Den Vise Luffaren
I gave him some pennys cause of my weak heart
Then he told me dont spend the time like he did
It aint fun sitting on this street
No it aint fun sitting on this street
then I walk away, minding my own buissiness
A car drove over me, there where whitness
Im laying on ground, I felt no pain
But it aint fun laying on this street
But it aint fun laying on this street
We dont care of others
we dont care of anybody else
we dont care of others
if it doesnt happends to yourself
Oj oj ... oj
Tydligen är inte mitt liv så underbart som jag trodde.
Jag gjorde också en förändring idag. Tyvärr inte till det goda. Jag flyttade min dator en halv meter mot där stolen står så jag slipper sitta i sängen. Men den här stolen tar kål på min röv. Uppenbarligen är sängen fan så mycket bekvämare.
Jag var sugen på kaffe idag som vanligt. Jag var i veberöd där vanligt kaffe verkar vara en sällsynt produkt. Jag tog en promenix i den söte hålan. Jag kom jag såg ja segrade... nästan. "vill du lyxa till det idag? lyxkaffe, nybryggt. 45 .-" stod det på skylten. Javisst tänkte jag. Ja har ju bannemig 500 i fickan! Ja beställde lite lyx delux kaffe nymalt. Tjejen i disken hällde i jox i en maskin och jag fick mitt kaffe i en påse? ... PÅSE? ja kan ju inte dricka det härifrån! utrbrast jag. folk titta på mig. Tjejen i disken sa: Jamen det är nymalt kaffe? som du beställde?...
Jag fick besviket köpa lite luffarkaffe för 15 spänn istället... BRYGGT OCH I EN KOPP! som man kan dricka... men ja ångra mig. Tog teé istället.
Det finns faktiskt en gata som heter Lingongatan ... den finns i Lomma : )