Rakar du benen .... ?

Folk brukar fråga mig det. Varför? ... mina ben är inte rakade... faktum är, att jag är rätt så hårig. Mina hårstrån är kanske sånna ninjas, som gömmer sig någonstans för andra och när jag som minst anar det blir jag mass attackerad av dem, men bara jag märker det.

Det finns lite värre situationer. Folk tycker att min gump är liten, jag tycker bara den är lätt att pakera, jag behöver ju bara en liten P-plats... eller stol. Någon sa till mig: "Din gump är så liten, och platt" .. jo, jag vet men vad svarar jag tillbaka; "Din gump är så stor, hela du ser ut som ett päron.".. näe, jag vill inte såra någon... för det låter som något taskigt, för mig i alla fall?

Av all denna här "gör inte mot andra, det du inte vill andra gör mot dej" sensmoralen har jag fått en slags åkomma som min gode vän Johan Larsson kallar "dagis-beteende". Det är en slags sjukdom som gör att en människa inte klarar av och vara bättre, eller göra så att någon mår dåligt. Och om detta sker, så försöker denna motverka detta.

Den här sjukdomen är inte på skoj, den må låta vacker men är ett rent helvete

Vi spela Counter Strike, jag råkar ha flyt, och plötsligt har jag genomborrat Pipen Gluff a.k.a. Johan Larsson dubbelt så många gånger än han har mig. Jag börjar känna ångest, jag hatar vara en förlorare, och nu är Gluff en förlorare, fan... jag måste göra något.

Fortsättning följer....

4/3 - 07, till tonerna av låten Imagine av John Lennon sitter jag återigen här. Det jag först vill göra, är att be om ursäkt till bloggen för att jag inte lekt me den på en vecka ungefär - men du bloggen, du måste förstå att du inte äger mig!

Jag tar upp det från förra veckans avsnitt. Jag har något som kallas för "dagis-bereende" a.k.a. Dagisens Syndrom. Det är mycket likt tourettes syndrom, när man har slags verbala ticks. Så fort jag börjar få ett övertag så överöser jag min motståndare med snälla ord att "det kommer gå bra" eller "det var ju jätteduktigt, du va JÄTTE nära!"

...

konstigt att jag inte kunde skrivit detta sist de var inte så mycket.. inte ens kul. och min shift knapp har slutat funka1111 ja försöker skriva aggresivt med stora bokstäver men får inbillaer att de ser argt ut





Vi borde förändra världen, och så skulle vi haft godare pommes

Come and Ride with me baby!
Och just idag kände jag mig såhär...

image9


Jag kände mig verkligen som den biffen som inte nöjde sig med surfa, utan hellre ville montera fast en propellmotor i röven och ta en tur på oceanen



och för er som undrar:
Ja, densiteten på en potatis är inte lika mycket som en broccoli och de har fan inte heller med derivatan att göra. Men 1+1 = 2 men varför det? varför kan inte 1+1 = 3 ? det är diskriminering mot 3:an, och inte få vara med. På tal om diskriminering, kan man bli diskremerad? och vad är det i så fall. Är det en slags baklänges kremering? eller syftar ordet "di" på det latinska "två"? Då blir det mer att man blir dubbel-Skremerad. Skremera mig mera, Ja, det vet varken du eller jag.



 






Jag vet inte vad denna bloggen sysslar med, men den vill inte lägga av med att centrera allt jag skriver... jag antar, att jag får acceptera det och låta det gå, men fan va fult det blir. Ovanstående var mestadels bara ett försök hur mycket skit jag kan lyckas skriva, man kan säga, bajsa med hjärnan lite. Jag använde mina små grå, och tryckte på tagenterna, och vips! så hade jag en dum text.


Fan, inget av det här låter någon vidare positivt.


 


För att kortfatta dumerier och andra dumheter jag gjort på senaste tiden så jag inte göra något alls åt det. Nä! bannemig om du kommit så långt så orkar du säkert läsa mer efterblivet. Men I ALLA FALL. kom till saken, fan. I måndags fick jag hålla en kamera för första gången på 3 veckors praktik hos fotografen. Överlycklig som jag var, ville jag ut och fotografera lite direkt, med sån hajtäck saker som en dyr fuji kamera! Men det store JN:et stoppa mig och sa, att jag "måste bestämma mig för vad jag ska fota" .... vaddå? JN:et motivera sitt påstående att det var en del av processen att bli en "man". Jahapp... påstod han att jag inte riktigt är man, för att det fattas i mitt huve vad jag ska fota (om man bortser från skägg, som jag också ska ha för att bli man). JN:et vill inte kommentera saken.



När jag kommit ut i det fria, och kännt mig kreativ, fotograferat en fågelskit, petat på en snigel så var det dax för mig att göra min plikt som en fotograf. Att dokumentera, att fånga ögonblicket och att FÖRA FRAM SAKER I LJUSET (som jag skrek på mårtenstorget, eller va det var för ställe)
I form av:
....GAMLA LUND bilder?


Blä tycker jag. Det går ju inte, gamla lund är gamalt, de går inte "fånga ögonblicket av" eller "föra fram det ur ljuset". Lite trumpet gick jag och fotografera en ful staty, en bro och en trasig cykel. Struttandes vidare, med min skarpa blick, leta jag efter gamalt i lund, och ni kan inte gissa vad jag hitta.
Jag hitta:
En Kärring klädd som en Björn!



Hon såg ruskigt gammal ut, så jag bestämde mig för att vara en stalker denna dag. Jag skulle fota "den gamla i lund"  Jag följde efter henne på smågator, fota henne uppifrån, sidan och framifrån. Snyggt blev det också! Kry kärring för att verka så gammal också... Från typ centrum i lund, ner till katedralskolan och genom den jävla parken, sen vände hon och spatserade upp igen. Ja, vid de laget hade batterierna och bilderna tatt slutt i kameran så jag fick också gå hem. Nu glad i hågen i medvetandet om att jag verkligen hittat något gammal, dokumenterat, för fram ur ljuset







Denna blogg dedikeras till tanten klädd som en björn 03/19 - 07



utan dig hade inget av detta skrivits.


 


 


Det är kallt och blött....

Min Cykel är en jävla akrobat!
image7
Var inom en kund, kom tillbaka och min cykel hade ställt sig på ett hjul och stödet. Jag är stolt pappa

Idag är det min 18års dag och söndag av alla dar. Förbereder min stora dag med en kaffekopp i blogg skrivande. Vädret är rätt risigt, risigt nog för att få min cykel att hitta på påhitt. Varför? ... mina fölsedagar har alltid haft fin väder. ja nog någon gång så har jag haft lite snö, men inte slaks äckelpäckel snö, utan fin vit. Altså jag får spinna vidare på detta...

Här kommer en snutt text jag skrev typ ... halv 4 eller 5 inatt

I saw him laying on your cheast
you stroke him softly, over his stomage
and your hand, flew trough his hair
If I catch a smile
It makes me happy, and I dont mind
this man, on you cheast
As I looked upon
your eyes droped and looked down
down his, perfect shape
My mind kneeled the ground
ready for the execution sound
Bibibidabbiduuuuuuuuu

Detta är min första skrivtorka. Något i mig har gjort så att ingenting, ingeting vettigt vill komma fram i mig när ja petar på tagentbordet. Ja... inte ens inte-vettigt saker kommer fram, det är bara en "ingeting" bubbla över skiten. Så därför skriver jag DETTA. Jag har en skrivlust, lixom som någon smart, men skadad, människa sa under romantiken "jag skriver för att jag har en inre röst som säger det åt mig"

Jag saknar de lätta kaffehistoriarna som bubbla i mig !

Jan antar, att mitt nerdragande på kaffe förtäring, på något vis har haft effekt på mitt skrivande. Kaffet gör så jag upplever äventyr, värt att upplevas om igen med att skriva ner. Utan dem är det bara blabla. Blablabla.

Kaffe föressten.
Vad gör kaffe? vad är kaffe? varför kaffe? och hur kaffe? när kaffe?

1.
Fan, du vet kaffe gör en pigg och glad. Kaffe ger en säkerhet, för att såfort man håller i någonting, pillar med någonting så blir man ( jag bytar ut det mot ett jag nu) trygg. Cafen utan kaffe hade varit så jävla snoppigt. så kass. Folk hade bara suttit helt förvirrade, förvandlats till barn och peka på saker och liksom "ääääh?" vad ska jag göra!

2. Kaffe är någon slags brun böna som en kryckig och rynkig gumma i något u-land har plockat. Hon plockar flera drösar! Sen gör hon en grej som hon såg i ROAD TRIP. Stoppar dem i saker där de inte hör hemma, i avsikt med att jävlas med människor på otrolig distans, kunna skratta åt dem på nätterna. Kärringen i mina mardrömmar.

4. Altså varför mamma? varför bil? varför spaghetti? och kastrul! det är bara dumt.

5. Ibland är saker väldig kaffiga. Vad jag menar, är att jag tycker att ordet kaffe, ska få spela en mer central roll i svenskan, att det ska kunna användas som ett adjektiv. "den där bruden var kaffig HöHÖ" eller "oj altså jag bara, kaffe, o sen hon bara; Kaffe fan, och jag bara LÄGGAV"

6. typ 25 timmar om dygnet plus en halv kaka.

Höjden av meningslöshet?
Varför inte


Janen Nordanen The bananen!

Ibland har jag så chokerande kreativa rubriker så att jag faller baklänges på stolen jag sitter vilket inte går, faktiskt, för den har ett ryggstöd =(
Men förfan jag sitter och skriver i bloggen på självaste JAN NORDENS dator! jag får se hur långt ja hinner innan han är tillbaka från lunchen...
image6
Say Hello To My Little Friend Jan N.

Skum dator... kolla här, tagentbordet sitter fast i sladden med en magnet i tagentbordet! varför? ja.. det vet varken du eller jag. Sen mellanslagstagenten... ja, den har all rättighet att kalla sig för mellanslag för jag får verkligen ge ett slag mellan den för att den överhuvudaget ska gå med på att fungera. Jävla upprorsbarn.

PANG!

va var det? ... det var en fågel som

(jag han inte mer än det, för 12 timmar sedan fick jag lämna datorn snabbt som fan för Jan N var tillbaka från sin lunch)


NU är jag hemma igen. Det kändes som en replik jag användt tidigare? ... upprepningar bevisar bara min geni. Nyligen hemkommen från petter i mina hemmatrakter, med massa spaghetti, en mislyckadtomatsås och en öl i magen. Men det roligaste på hela dagen var runt 8 tiden. När man sitter och äter så ringer petter på mobiltelefonen, säger att man ska få en överasskning. Låter intresant, tycker jag. Födelsedagen? den är trottsallt på söndag... Men njaa.. så var det inte. Utan när jag kom ut så såg jag bara att en blå bil stod på utfarten. Jasså.. var det inte mer.. ja, jag kanske ska bli skjutsad till min överassking? Jag behövde faktiskt inte ta mig så långt för att skåda. Först såg jag andre i passagerarsätet, sen i förarsätet såg jag... Petter?

Vi tog en aldeles för galen tur till sjöbo petter andre philip johanna och jag. Petter, altför uppstressad av allt adrenalin som pumpa i hans kropp, våga inte köra in i sjöbo, så vi parkera hos tandläkarna och promenera till vår bästis och livskamrat Vesnic.

Annars.
Jag beställde en öl idag på en resturang, och fick en!!

Men de var kineser där.


Nämen titta, en rubrik som är skriver med feta bokstäver i en liten ruta!

Ja... det var inte mer.



Om himmelen och helvetet bestämmer, och båda kommer överens....

Så kommer jag få ett rutig paraflax !
....men nä, något i den stilen

image5

och, yes... det är Johan Larsson - första dagen i skolan


O mamma mia, vad jag känner mig slö. Allt jag vill nu är att spela counter strike, glo film och äta mycket mycket... mycket popcorn. Jag ångest häver med mina rusta köpta hantlar! Nä, det är när man skriver sådana tråkigheter som man tappar folk. Läs vidare... okej när jag skrev läsvidare så visste ja inte riktigt om de kommer bli mycket bättre, men ja ska låta fantasin flöda lite, eller ja, min gånga dag.

Jag skulle gå och köpa kaffe och muffins (ooooh muffins) In på SevenEleven, med en stor låda på ca 30 kg med massa kuvärt i till min kära Jan Norden. Det stod en söt tjej i disken där, och jag viste inte riktig vad jag ville ha, hon sa; Kaffe eller något? jag sa nått i stil: ja... och muffins. Hon titta lite roligt på mig och gav mig det. Jag kom plötligt på hur svårt det är o bära en 30 kg låda, en svinvarm kaffe och en muffins. Någon gubbe gick före mig i kön när jag tillslut fick mina saker. Jag fick en idee... Varför inte ställa sakerna på lådan o bära den som en servis?... Jag var överväldigad av min smarthet, och kände att jag fick in lite charmpoäng när jag avskedsblinka den söte expiditen. Min sorte var galant! ända tills ja snava till lite... kaffet ran längst låddan och mitt vita linne, droppa ner på golvet i en stor pöl. Jag stirrade. Vafan? ... sen kom den söte expiditen och ojja sig och hjälpte mig med kaffet, men hon börja snubbla fram och gick nästan ner i spagat i kaffeslasket på golvet...

Hahaha, satt sen och knapra på min goda muffins och det överlevande kaffet på en staty av en gubbe i den fina solen.

För övrigt
folk blir som galna när solen tittar fram, behandlar skugga som dödligt gift. Klamra fast sig på alla möjliga objekt där solen kasta en stråle. Älskar Svergie, i så desperat behov av solsken.

Den döve sa till den stumme... eller var det tvärtom?

image4

Återigen sitter jag här med en kopp kaffeh slurk och min gitarr. Som alltid, på en söndag. Jag filosofierar tillbaka på den gånga helgen. Pling, och där slog jag på en sträng.. Ah.. det känns som pling insperationen börjar ta över. Underligt är när man bara sitter med pling gitarren så måste man börja pling spela skitfult på måfå. Hmm... pling... fint... ploNk oj där spela ja fel.

I fredes var jag som vanligt hos en av de märkligaste människorna i skandinaven, gott och väl en bra kandidat till Filips och Fredriks show. Min Chef. Men men, han är inget pucko. nänänänä med många nä. Som jag, en riktig Dr Freud, har noterat så kan han bara inte hålla koll på sina tankar. Han kan hoppa från ämne till ämne, eller prata om helt felt saker under märklgia situationer. Fredagen var ett bra exemepel då vi skulle fotografera hotellrum (vilket vi höll på med från och med halv 11 till klockan 2) då han prata om sin katt Sissela. Vilken han förövrigt pratar om som om hon var en människa, liksom, det finns inga benämningar i de fraser han nämner katten då det låter som om han pratar om en katt.

"Killarna spana in henne utifrån, men jag kunde inte släppa ut henne! Men Sissela kräla på golvet och bara bad om att bli påsatt av den större killen där ute så tillsist släppte jag ut henne. Det är allt hon vill, bli knullad"

Men han är bra, min käre fotograf. Rolig kille : )


Fredag efter jobbet.

Hopplöst. Hamna trotts allt på en buss från Lund kl 4 när ja sluta kl 3. Jag tänkte att jag får banne mig komma hem snabbt nu så jag inte kommer så fruktansvärt sent till henkes fest ikväll. Men jag ska till blentarp.. mitt lilla gulliga blentarp. Men den här onda världen vill på nått sätt och vis isolera oss blentarps bor, som ett Area 51! Jag syftar på busslinjerna. Jag, Henrik Olsson 18 år minus 7 dagar Intern i Blentarp, jätterädd för att jag inte kan komma tillbaka till mitt fängelse. Ringer en hysterisk pappa och frågar om ja ska hoppa av i veberöd och ta bussen eller i sjöbo. De visade sig att om jag hoppa av i sjöbo, skulle jag missa bussen med 1 (!) minut och om ja hoppa av i veberöd skulle jag få vänta där en 3 kvart. Hmmm.

Jag anlände till Ystad kl kvart över 8. Henkes hem, som ligger ungefär en kilometer därifrån, var jag inte vid förens kvart i 9. Anledningen är den jävla labyrint jag fick träla mig genom för att komma till han! Hoppar man av på hästgatan och ska till ÖB får man räkna med att vandra genom öken, gegga, små hus,stora hus, eld regn och vatten. Chaffisen sa till mig "Det är bara gå rakt över!" Okej okej. Jag började en bit, tänkte här kan man gå, men så såg jag nårra tjejer som cykla på en större väg. De två vet säkert var man ska gå och cykla, så ja traska över dit. När jag hade gått hela den större vägen kom jag till en återvändsgränd. Ah shit. Festklädd, med en föredetta underbar frisyr och innan nypolierade läderskor. Nu var jag ett geggamonster, blöt och svettig. Jag såg en liten passage i skogen. AHA!! Genväg! .... men genvägar är ofta senvägar. Väl ignom massa taggbuskar och annat helveteskap. Helt plötslig stog jag mitt i en satans motoväg med mitträcke och allt! VROOOOOM en lastbil på 5 ton for förbi mig. äsh.. jag vänder.

Jag kom trottsallt fram tillslut till Henkesfest. Sen börja jag dricka. Jag minns att jag fick näsblod, från en jättekram av Sara. Det var mitt bästa näsblod jag nånsin fått. Favoriten:)


Plink plonket då. Kommentera gärna :)


Im a sitting duck in a village
Far from any civilzation
They want us to zip it
Stuck here like paper with glue
and if I only knew
how to get out of here

I would be gone
But Im stuck here, I cant get out of here
Im a prisoneer in my own home

Like area 51 we are controled
but instead of FBI
we are by Skanetrafiken
They left us alone
But we dont mourn
we have parents

We are gone
But still stuck here, still cant get out of here
Im a prisoneer in my own home


Av en Blentarpsbo Henrik Olsson Copyrighted som fan 2007

Rubriker är för fåntrattar.

Andre will take a trip!
image3
Dedikerad till LiLL

Vadan detta? är det så att jag också är en sån no-life som bara går och fotograferarmed mobilkameran, för individens begär att lägga ut bilder på internet och ge allmänheten en inblick i ens sorgliga liv? Vad har jag och säga emot detta?

1. JA, och mitt liv är bannemig inte sorligt
2. Jag blir som besatt när jag ser Andres namn dyka upp på
vodkaflaskor, affisher och väggar. Med mera med mera.




Jag har inte så mycket intressant att berätta idag mer än att jag såg en luffare med jättelångt skägg. Och här kommer det ointressanta. Jag har druckit något fruktansvärt mycke kaffe! I morse så hade mamma inte lagat tillräckligt med kaffe till mig ( ja, det är min mammas jobb) så jag fick ta den svarte slatten som var kvar, och brygga nytt. Men ack, jag bryggde för mycket, och icke kan man slänga fullt dugligt kaffe. Så det blev 3 koppar tillslut.

Väl på "jobbet" så var inte min vimsige chef där, utan jag fick sätta mig på en bänk och fortsätta glo lite på National Treasure som jag dedikerat min underbara resa till lund med. Det gick en kvart. Sen kom hans bild stånkande genom porten och helt plötsligt stanna han mitt framför ingången till huset .... jasså....jaha... tänkte jag och fortsätta titta på filmen. Efter att Nicolas Cage hade hittat ledtråden till var han skulle finna skatten, så upptäcke jag att han fortfarande stod med sin stånk bil mitt framför dörren. Okej okej, nu kanske de är läge att gå fram och undra vad som står på. Men så tänkte inte jag, utan jag vill veta om Herr Cage hittar skatten. Sen så stack han huvet genom fönstret och skrek " JAG KAN INTE LÄGGA IN BACKEN! KOM OCH PUTTA PÅ" ... verdammt. Varför mitt i allt spännande...

Inne på jobbet så verkade han lite frustrerad min käre chef så jag tänkte va snällis och brygga lite gott kaffe till han. Kaffe är ett helgon. Läker alla sår. Men icke!.. han skulle inte ha! och man kan ju inte slösa på fullgott kaffe sååå...

Shit! ja har druckit 5 koppar. Magen kändes som om den innehöll 60 gradigt vatten, fullt med såpa och jag satt på fiket för att ta min lunch. Hmm... 68 spänn för käk ... gott käk. Så jag åt upp, och bad om notan. "vill du ha kaffe efter maten? det ingår i priset" sa servitricen. Och inte kan man tacka nej till gratis kaffe...

Jag spatserade ner till stationen så gått ja kunde från mårtenstorget, med mina usla orienteringskunskaper och min kaffemage. Käket jag åt tidigare vill visst ut. Jag skulle träffa den gode Maja, nere på Espressohouse. Denna dagen altså. Sitter i den mysiga källaren på espresso house med Maja och Helen ( the kompis of the Majja). Jag hade tatt en espresso med något coolt namn med grädde i och tänkte, denne lille slatten kan jag väll klara av. Förste slurken, massa grädde i huvet. Andra slurken, en atombomb föll ner i min mage och detonerade. Låtsas som ingeting, låtsas som ingeting.

1 2 3 4 5 6 7 8 kaffe och 1 atombomb. klockan är 19.44 och henrik vill ha kaffe.

National Treasure var bra. Se den föressten.
Skweck!

En snuttefilt, en kopp kaffe och min smörgås

Hemma : )

Varit runt i hela skåne idag. Om man räknar veberöd - ystad - sjöbo som skåne. Och det gör jag och ja har åkt buss o farit fram o tillbaka bara för att köpa 2 dosor godis.

De är riktigt lätt att bara slösa en dag på ingeting. Min meningslösa praktik gör mej rastlös och trött. De känns som att jag kan göra så mycket mer än att diska, flytta saker, sortera saker, titta på och spela counter strike. Jag är duktig jag med! jag kan också fotografera, komma med ideer, veta vad som ser bra ut (kag praktiserar på en fotoateljé) men det är precis som om de inte vågar ge mig något ansvar. Och jag är trött på att vara ödmjuk.

shit!

Va sur jag blev. Ah... ja kanske ska trycka control + A nu och sen banka på backsteg knappen så skiten försvinner men då får ja ångest. Wiha :)

Kanske jag kan dela med mej av en snutt text ja skrev en av mina nu många rastlösa dagar?
jag kallar den för Den Vise Luffaren


I met a bum as I was out on a walk
I gave him some pennys cause of my weak heart
Then he told me dont spend the time like he did
It aint fun sitting on this street
No it aint fun sitting on this street

then I walk away, minding my own buissiness
A car drove over me, there where whitness
Im laying on ground, I felt no pain
But it aint fun laying on this street
But it aint fun laying on this street

We dont care of others
we dont care of anybody else
we dont care of others
if it doesnt happends to yourself



Oj oj ... oj

image2
Tydligen är inte mitt liv så underbart som jag trodde.

Jag fick en IG varning idag. Eller man kan nog kalla det en varning för IG varning eftersom jag inte gjort en totalt meningslös restuppgift om facket! nu ska ja skriva 1000 ord om facket... som, by the way, om man säger det på engelska blir Fuck it. Engelsmän äro kloka djur.

Jag gjorde också en förändring idag. Tyvärr inte till det goda. Jag flyttade min dator en halv meter mot där stolen står så jag slipper sitta i sängen. Men den här stolen tar kål på min röv. Uppenbarligen är sängen fan så mycket bekvämare.

Jag var sugen på kaffe idag som vanligt. Jag var i veberöd där vanligt kaffe verkar vara en sällsynt produkt. Jag tog en promenix i den söte hålan. Jag kom jag såg ja segrade... nästan. "vill du lyxa till det idag? lyxkaffe, nybryggt. 45 .-" stod det på skylten. Javisst tänkte jag. Ja har ju bannemig 500 i fickan! Ja beställde lite lyx delux kaffe nymalt. Tjejen i disken hällde i jox i en maskin och jag fick mitt kaffe i en påse? ... PÅSE? ja kan ju inte dricka det härifrån! utrbrast jag. folk titta på mig. Tjejen i disken sa: Jamen det är nymalt kaffe? som du beställde?...
Jag fick besviket köpa lite luffarkaffe för 15 spänn istället... BRYGGT OCH I EN KOPP! som man kan dricka... men ja ångra mig. Tog teé istället.

Det finns faktiskt en gata som heter Lingongatan ... den finns i Lomma : )



RSS 2.0