Hej efterblivna blogg!
Hej mr. and missis läsare!
Ja, detta ska bli väääldigt spännande. Nu ska jag försöka skaka liv i denna bloggen. Jag har ju trots allt tittat in på denna bloggen en gång i månaden och bara undrat; vad var de som hände. Varför har jag slutat skriva i denna. Detta var det ända stället jag kunde avlasta mig med allt konstigt som jag tänker och som säkert gjorde mig till en mer civiliserad människa en gång i tiden.
Senast jag skrev i denna var när det var inne med att ha en Lunar plus en cool presentations sida där.
Oooooh! Lunarstorm! jag fylls med längtan... de flesta av er har nog redan upptäckt att denna fantastiska sida har tvingats ner på knä av Sir. Fejjan af Books "Shield of Fangroups" och sedan halshuggts av af Books "Sword of thousands pages". Lilla hertigen Lunar hade inte mycker mer att komma med än ett par "Pokepinne a la 20:-lajv" och en skitig "Kalsong of 300 camkåta Fjortans". Helt chanslös. Lunar pokas för varje lajv som utfärdats, som straff, i sin htmlgrav.
oooh Lunarstorm!
Om vi nu går tillbaka till denna förgätna tonårstid (sånt kan jag säga nu, jag är 21!) Så var det ju inte så himla illa med Lunar. Även jag satt framför datorn och trånade efter kärlek där, precis som många har gjort. Annars hade man väll inte haft en fancy presentationssida, med coola färger och häftiga citat. En riktigt snygg bild på en när man ser lite spännig och tuff ut skadar inte heller precis. Sen kunde de inte skada med ett par hundra lajv i bagaget. Flera gånger var jag nära att skicka in ett mess till Lunar för att få Lunarstorm pro, och ha sånna häftiga guldiga siffror som visade ens status, att man var mer än bara en vanlig bonde i hertigen Lunars kungarike. Jag var så nära att jag faktiskt gjorde det, men min extremt kloka pappa hade blockerat alla mina betalsms, så jag kände att det var en liten signal.
Annars kanske jag hade också varit där, varit en av de kungliga på lunarstorm. Men runt hertigens runda bord så måste en jävla massa miffon suttit också ( nu måste jag komma på ett ballt slottigt namn till dessa miffon också, hmm, Sir Miffo Von Lajvalot! nöjda?)... eller var de miffon?
När jag skriver om dessa riddare så tänker jag främst på det man såg alldra mest i Lunars lajvradda, inkluderat de kärleksförklaringar som också strövade fritt där som nu finns inlåsta i "Dagens Puss" i metros insädarsidor. Det man såg aldra mest var dessa ständiga "Sugen, adda [email protected]"... Jag undrar om det verkligen gick hem hos damerna. Jag hade varit väldigt glad om någon vågade sig fram idag, anonymt är okej, och säger till mig "Hej, jag föll för lajvalottarna" annars kommer jag fortsätta att kalla era lunarragg för miffon for ever, och de vill ni väll inte.
Tänk hur mycket förlorad raggarkunskap som förspills om ingen får veta om detta gick hem!!!
om jag får, låt säga 100 konkreta fall på att detta funka, så tänker jag utveckla detta hemliga raggarknep och hänga på mig en skylt, skriva "Sugen, adda [email protected]" sen ta ett rejs på lunds gator. Monterar jag en liten webbcamera på pillesnorren och länkar upp den på bambuser så blir de verkligen en lajvupplevelse i modern tappning.
För övrigt
Varför är en bag in box (bib) konstruerad med en kran? SÄTT DIT ETT JÄVLA STORT SUGRÖR!
ingen använder det på något annat sätt i slutet av drickandet.
Mvh
Eder Henrik
Och hej efterblifna Henrik!
Ja, detta ska bli väääldigt spännande. Nu ska jag försöka skaka liv i denna bloggen. Jag har ju trots allt tittat in på denna bloggen en gång i månaden och bara undrat; vad var de som hände. Varför har jag slutat skriva i denna. Detta var det ända stället jag kunde avlasta mig med allt konstigt som jag tänker och som säkert gjorde mig till en mer civiliserad människa en gång i tiden.
Senast jag skrev i denna var när det var inne med att ha en Lunar plus en cool presentations sida där.
Oooooh! Lunarstorm! jag fylls med längtan... de flesta av er har nog redan upptäckt att denna fantastiska sida har tvingats ner på knä av Sir. Fejjan af Books "Shield of Fangroups" och sedan halshuggts av af Books "Sword of thousands pages". Lilla hertigen Lunar hade inte mycker mer att komma med än ett par "Pokepinne a la 20:-lajv" och en skitig "Kalsong of 300 camkåta Fjortans". Helt chanslös. Lunar pokas för varje lajv som utfärdats, som straff, i sin htmlgrav.
oooh Lunarstorm!
Om vi nu går tillbaka till denna förgätna tonårstid (sånt kan jag säga nu, jag är 21!) Så var det ju inte så himla illa med Lunar. Även jag satt framför datorn och trånade efter kärlek där, precis som många har gjort. Annars hade man väll inte haft en fancy presentationssida, med coola färger och häftiga citat. En riktigt snygg bild på en när man ser lite spännig och tuff ut skadar inte heller precis. Sen kunde de inte skada med ett par hundra lajv i bagaget. Flera gånger var jag nära att skicka in ett mess till Lunar för att få Lunarstorm pro, och ha sånna häftiga guldiga siffror som visade ens status, att man var mer än bara en vanlig bonde i hertigen Lunars kungarike. Jag var så nära att jag faktiskt gjorde det, men min extremt kloka pappa hade blockerat alla mina betalsms, så jag kände att det var en liten signal.
Annars kanske jag hade också varit där, varit en av de kungliga på lunarstorm. Men runt hertigens runda bord så måste en jävla massa miffon suttit också ( nu måste jag komma på ett ballt slottigt namn till dessa miffon också, hmm, Sir Miffo Von Lajvalot! nöjda?)... eller var de miffon?
När jag skriver om dessa riddare så tänker jag främst på det man såg alldra mest i Lunars lajvradda, inkluderat de kärleksförklaringar som också strövade fritt där som nu finns inlåsta i "Dagens Puss" i metros insädarsidor. Det man såg aldra mest var dessa ständiga "Sugen, adda [email protected]"... Jag undrar om det verkligen gick hem hos damerna. Jag hade varit väldigt glad om någon vågade sig fram idag, anonymt är okej, och säger till mig "Hej, jag föll för lajvalottarna" annars kommer jag fortsätta att kalla era lunarragg för miffon for ever, och de vill ni väll inte.
Tänk hur mycket förlorad raggarkunskap som förspills om ingen får veta om detta gick hem!!!
om jag får, låt säga 100 konkreta fall på att detta funka, så tänker jag utveckla detta hemliga raggarknep och hänga på mig en skylt, skriva "Sugen, adda [email protected]" sen ta ett rejs på lunds gator. Monterar jag en liten webbcamera på pillesnorren och länkar upp den på bambuser så blir de verkligen en lajvupplevelse i modern tappning.
För övrigt
Varför är en bag in box (bib) konstruerad med en kran? SÄTT DIT ETT JÄVLA STORT SUGRÖR!
ingen använder det på något annat sätt i slutet av drickandet.
Mvh
Eder Henrik
Oj! jag skrev visst ett blogginlägg till!
Aaaaand... ACTION!
Det var det värsta
Skrump muskler, är benämningen på det man får av kass mentalitet kombinerat med att inte tränat på ett tag. Sedan att plötsligt köra stenhårt igen. Då upptäcker man att man inte är det man var, utan att man är det man blivit. En skrump. En skrump med sämre träningsmentatlitet än innan, vafan de händer inget!
Det hade varit så grymt härligt om det hade räckt med att göra en liten armhävning, och FJONG! som en viagranerknarkad 14årings prinskorv, flyger musklerna i vädret. Då jävlar hade man sluppit känt sig som en skrump. MEN under skrivandet, så började min simultankapacitet sättas i rörelse, och jag tänkte på två saker samtidigt. Jäkla konstigt kändes det. I alla fall, om man nu hade hatt erektionsmuskler som 14åringsprinskorvar, så hade det varit jävligt besvärligt i vardagen.
Tänk om man ska ta emot hethunden från pölsemannen (med extra mycket vitlökssås! MJUMJUM!) så hade man nockat den stackars pölsemannen med en biceps på näsan. Hemskt senarium.
Men det kan nog inte hända p.g.a. några punkter nedan
- Pölsemän är alltid sjukt biffiga
- Pölsemän är aldrig svaga, och därför inte nockbara
- Pölsemän är förmodligen utbildade krogvakter med tanke på deraskroppshydda... Och kan Korvkungfu
- Pölsemän ser alltid läskiga ut!
Det är ett hårt liv ute på pölsegatorna
För övrgt
Visste ni att en klitoris är i genomsnitt 10 cm stor?
... and cut
Till dig, duden
Detta blogg inlägg är till den duden (fonatiska bokstäver = du<d:en) eller duddan (duddan) som har haft en ensam, tråkig och besvärlig kväll. Eller den Duddiluddan (duden och duddan tillsammans) som inte kan få rätt på relationen mellan varandra. Bloggen tillhör lika mycket DunderDuden (en pampig person med monokel och cylinderhatt) som fick sin pingvinfrack bestulen, eller intäcknad i förra monopol omgången. Vi får inte glömma hans motsatts, Dummeduden, som inte har några pengar... han är bara för dum för spela monopol.
Ja, mina medmänniskor. Detta ska bli ett öppet, och ärlig blogginlägg. Ett blogginlägg som ser sig rakt in i spegeln, varenda skvank, varenda por, med dess variga innehåll. En övermogen finnes blogg ska detta bli. Något som har varit förseglat en tid, men börjar växa och växa, färgskifta, för att tillslut explodera över hela ansiktet.
Detta är ett acneblogginlägg.
Fast då måste jag faktiskt reda ut en sak först. Varför, ÅH varför - har ett klädmärke valt att heta acne? bara ordet Acnejeans borde skrämma bort varenda tänkt konsument.
"nämen fan va snygga jeans, wow... blåa.. massa knappar... sitter bra.. ja vad kostar dem då? 1500!! nä vet du vad gandalf... men jag får väll unna mig lite ibland? lön snart om man tänker efter... okejdå... kolla märket också för säkerhetsskull, så man vet vad man ska skryta om för polarna..hmm... ????!!!?!!one!!!!1!½!§!! ACNE!! vad är jeansen gjorda av ?"
Sen hamnar de på den gudsförgätna galjen de var på till en början, enlig mina beräkningar. Men så blir det inte! Inte ens mina mest logiska beräkningar stämmer... jag fattar inte vad världen vill mig! förmodligen bara ställa till en massa.
Jag kom på en annan besvärlig sak, som jag skulle vilja hänga ut i dagsljuset. Det är något konstigt med Youtube.
Det konstiga med Youtube är dess rekommendations ruta de har till höger. Efter att man sett låt oss säga, en helt sjukt skön musikvideo, så borde man få självklara rekommendationer som till exempel, ännu en till jätteskön musikvideo.
Men NÄE de får du inte alls. Jag upptäckte detta dumma fenomen när jag tillslut surfade runt på youtubefilmer, med titlar som "Farmor fiser och "världens längsta rap". JAG BÖRJA MED Kent - Columbus! hur fan kan youtube missvisa mig till något så genomkorkat som farmor fiser... jag vill inte se farmor fisa.
Man blir helt förtrollad av var man kan hamna, tillslut har en härliga youtube minut med vacker musik och kultur, förvandlas till äckliga rapar och 2 girls 1 cup liknande grejer. Bah
För övrigt
Vill jag bara notera att folk ska undvika äldre damer med stora fisnödiga magar på konsum. Dessa kan vara en samhällsfara, och borde skrivas in i antisimex ohyre lista, med tanke på den skada de kan frambringa på livsmedel i konsums köttdisk. Tack vare Youtube har jag blivit medveten av denna sammhällsfara. Ingen affär vill bli som ICA.
Ja, mina medmänniskor. Detta ska bli ett öppet, och ärlig blogginlägg. Ett blogginlägg som ser sig rakt in i spegeln, varenda skvank, varenda por, med dess variga innehåll. En övermogen finnes blogg ska detta bli. Något som har varit förseglat en tid, men börjar växa och växa, färgskifta, för att tillslut explodera över hela ansiktet.
Detta är ett acneblogginlägg.
Fast då måste jag faktiskt reda ut en sak först. Varför, ÅH varför - har ett klädmärke valt att heta acne? bara ordet Acnejeans borde skrämma bort varenda tänkt konsument.
"nämen fan va snygga jeans, wow... blåa.. massa knappar... sitter bra.. ja vad kostar dem då? 1500!! nä vet du vad gandalf... men jag får väll unna mig lite ibland? lön snart om man tänker efter... okejdå... kolla märket också för säkerhetsskull, så man vet vad man ska skryta om för polarna..hmm... ????!!!?!!one!!!!1!½!§!! ACNE!! vad är jeansen gjorda av ?"
Sen hamnar de på den gudsförgätna galjen de var på till en början, enlig mina beräkningar. Men så blir det inte! Inte ens mina mest logiska beräkningar stämmer... jag fattar inte vad världen vill mig! förmodligen bara ställa till en massa.
Jag kom på en annan besvärlig sak, som jag skulle vilja hänga ut i dagsljuset. Det är något konstigt med Youtube.
Det konstiga med Youtube är dess rekommendations ruta de har till höger. Efter att man sett låt oss säga, en helt sjukt skön musikvideo, så borde man få självklara rekommendationer som till exempel, ännu en till jätteskön musikvideo.
Men NÄE de får du inte alls. Jag upptäckte detta dumma fenomen när jag tillslut surfade runt på youtubefilmer, med titlar som "Farmor fiser och "världens längsta rap". JAG BÖRJA MED Kent - Columbus! hur fan kan youtube missvisa mig till något så genomkorkat som farmor fiser... jag vill inte se farmor fisa.
Man blir helt förtrollad av var man kan hamna, tillslut har en härliga youtube minut med vacker musik och kultur, förvandlas till äckliga rapar och 2 girls 1 cup liknande grejer. Bah
För övrigt
Vill jag bara notera att folk ska undvika äldre damer med stora fisnödiga magar på konsum. Dessa kan vara en samhällsfara, och borde skrivas in i antisimex ohyre lista, med tanke på den skada de kan frambringa på livsmedel i konsums köttdisk. Tack vare Youtube har jag blivit medveten av denna sammhällsfara. Ingen affär vill bli som ICA.
JAG MÅSTE HA KAFFE!
så vafan gör ja då och skriver här i bloggen för... de e väll jävligt dumt av mig?
Kaffe, ja kaffe, är nog det bästa som finns
för kaffe, ja kaffe, gör det bästa ur allt ja minns
kaffe, ja kaffe, smakar som majslukt
om majs, hade varit en kaffeböne frukt
Kaffe, ja kaffe, är nog det bästa som finns
för kaffe, ja kaffe, gör det bästa ur allt ja minns
kaffe, ja kaffe, smakar som majslukt
om majs, hade varit en kaffeböne frukt
Räkmackor och Bananskal
Här tänkte jag berätta om mitt arvika festival minne
men minnet är så kort, samtidigt långt och gör att det i mitten glömms bort.
Otroligt frustrerande.
När bilder och annat kul hat dykt upp som jag kan begrunda och minnas, så ska jag bjuda er på min historia om arvika
Vänta bara
men minnet är så kort, samtidigt långt och gör att det i mitten glömms bort.
Otroligt frustrerande.
När bilder och annat kul hat dykt upp som jag kan begrunda och minnas, så ska jag bjuda er på min historia om arvika
Vänta bara
Dagen innan Dagen D - altså Dagen C!
Dagen C, det är idag. Dagen innan jag ska träda in i vuxenlivet, få skägg och basröst! En NY pubertet, Hurra!
Min dag före pupertetsdagen har varit sjukt underbar. Föressten, så börjar min blogg sträva mer och mer mot något som jag skulle kunna kalla dagbok, vilket skulle vara en mardröm. Ush! dagbok... det är något helt annat. I en sådan ska man vara seriös, och skriva ner sina innersta funderingar och uppfinningar. Man är extra dagboks-smart om man har ett litet piffigt lås på den, och en cool framsida. Dagboken, den ultimata trend grejen inför imorgon. Vänta bara, kära läsare, snart kastar Paris Hilton sin äckliga lilla babyklädda alien med utstående ögon, även kallad hund, i sophinken. Istället kommer hon trava runt med en liten snitsig dagbok, där hon kan skriva ner alla häftiga ord hon nyss lärt sig (om man öppnar den, vad kan man hitta? Mos, Ros och Os kanske... det är kniviga ord).
Altså, jag tror jag börja på att min dag före studentvuxenpupertetsdag har varit underbar. Jag tror jag ska fortsätta med det och berätta varför. Min dag börja med, som inte alls hör till en ovana, att mamma sticker in sitt huvud några gånger inför min dörr och ser till att jag aktiveras. Jag rullar mig, jag bökar mig, jag stönar pustar flämtar ojar och somnar nog igen. Mamma kommer in, aktiverar mig ...............
JÄTTELÅNG PARANTES! (sånt måste man ha, oj parantes igen!)
(ni förstår, jag vet inte vad hon gör för att jag ska väckas, inget av min storhjärna fungerar innan 1 - 2 timmar efter jag vaknat - jag avänder ordet "aktiverar")
.................och kanske lillhjärnan sätter igång uppstigningsmetoden.
Svinga upp ben högt! - hoppas att det landar rätt
Fel Ben! - svinga nästa
Landa rätt - Svinga kroppen
Kroppen svingas... nästan... landar på kudden igen.
Storhjärna: Sova sova sova... måste sova... näe nu rör jag mig igen, vafan händer? äsh, skitsamma, låt lillhjärna sköta detta
Kroppen sitter - bra
sitt upp...
...Sitt upp!
SITT UPP!
Upprest! - spatsera mot köket
Aha! fann mat, storhjärnan börjar mobilisera sig till det primitiva tillståndet "jaga mat". Kroppen pumpar adrenalin och jag "springer" skitsakta till skåpet, och jagar fram kellogspaketet, dödar det med ett enkelt riv. Orienterar mig in i kylskåpet, jagar mjölkpaketet och dödar det! Dax att laga mat... Jag tar min stora gryta/skål och häller i min nydödade mjölk tillsammans med det färska sönderslaktade kellogspaketet.
Jag kom försent till skolan! kan ni tro, det gjorde jag. Min stenålderspappa jagade stenåldershenrik när han fatta att han måste ta buss. Henrik jagade transport-skånetrafiken-flintamobilen. Men hann inte. Gick hem igen. Vänta till nästa flintabuss. Fan nu börjar han tänka!
JÄTTELÅNG PARANTES! (woho!)
(altså, det är rätt sjukt. Det enda jag vill göra är att skriva om min jävla dag, och vafan har jag hunnit på snart en halvtimme? skrivit om min jävla morgon! förhelvete... jag måste sluta jiddra såhär)
Jag åker på en buss. Den är skittråkig. Som alla andra bussar, luktar den lite konstigt, och människorna i bussen, luktar konstigt de med. Jag vill titta på varenda en i bussen, för att se hur de ser ut, för att konstiga människor är roliga. Men om jag tittar på de konstiga, så tittar de konstiga på mig, som om jag var konstig! Tänka sig så mycket intriger det kan finnas på en buss. I alla fall... det är jättetråkigt. Men strax innan Ystad (min studentstad) så kommer dagsförgyllaren in. Jag ska nog snarare kalla dem för dagsförgyllarna, för det var en hop av 6 - 7 åringar. Jag tänkte först, ånej! fyfan, här kommer de och ska också vara konstiga, och inte nog med det, förmodligen ska de kladda snorkråkor på en och börja gråta när sexåring 1 knuffar sexåring 2. Allmänt jobbigt. Min dag var redan jobbig. När bussen sattes i rörelse, börja de tjoa. Va? tänkte jag, en buss som rör sig, och de tycker det är skitroligt.
Bussen skumpa lite då och då, öka farten, sakta ner, och småttingarna åkte runt i bussen i glädje och skratt. Först nu, upptäkte jag något som jag nästan sakna med att vara barn, hur otroligt roligt det är att åka buss. Jag själv satt och småflina, för barnens skratt var så underbara, så de bubbla i hela magen. Jag ville själv stå upp, åka fram och tebaka när bussen gasa, bromsa och sakta ner. Men det fick jag inte. Alla konstiga människor hade blivit arga, inklusive den redan små irreterade förskolefröknen.
Oj herrejisses vad jag har skrivit nu... Jag ska nog ta de lugnt, och förbereda mig för min pubertetsdag. Jag vill desutom tacka de som har kommenterat så fint till mig, så att hela magen sattes i brand. Det är jättekul att skriva blogg när man blir så uppskattad! Men jag tror bara jag blir uppskattad när jag skriver roliga saker, och detta inlägg var en dagbok... så det var inge kul
Jag kommer tillbaka med fler underbarheter
Min dag före pupertetsdagen har varit sjukt underbar. Föressten, så börjar min blogg sträva mer och mer mot något som jag skulle kunna kalla dagbok, vilket skulle vara en mardröm. Ush! dagbok... det är något helt annat. I en sådan ska man vara seriös, och skriva ner sina innersta funderingar och uppfinningar. Man är extra dagboks-smart om man har ett litet piffigt lås på den, och en cool framsida. Dagboken, den ultimata trend grejen inför imorgon. Vänta bara, kära läsare, snart kastar Paris Hilton sin äckliga lilla babyklädda alien med utstående ögon, även kallad hund, i sophinken. Istället kommer hon trava runt med en liten snitsig dagbok, där hon kan skriva ner alla häftiga ord hon nyss lärt sig (om man öppnar den, vad kan man hitta? Mos, Ros och Os kanske... det är kniviga ord).
Altså, jag tror jag börja på att min dag före studentvuxenpupertetsdag har varit underbar. Jag tror jag ska fortsätta med det och berätta varför. Min dag börja med, som inte alls hör till en ovana, att mamma sticker in sitt huvud några gånger inför min dörr och ser till att jag aktiveras. Jag rullar mig, jag bökar mig, jag stönar pustar flämtar ojar och somnar nog igen. Mamma kommer in, aktiverar mig ...............
JÄTTELÅNG PARANTES! (sånt måste man ha, oj parantes igen!)
(ni förstår, jag vet inte vad hon gör för att jag ska väckas, inget av min storhjärna fungerar innan 1 - 2 timmar efter jag vaknat - jag avänder ordet "aktiverar")
.................och kanske lillhjärnan sätter igång uppstigningsmetoden.
Svinga upp ben högt! - hoppas att det landar rätt
Fel Ben! - svinga nästa
Landa rätt - Svinga kroppen
Kroppen svingas... nästan... landar på kudden igen.
Storhjärna: Sova sova sova... måste sova... näe nu rör jag mig igen, vafan händer? äsh, skitsamma, låt lillhjärna sköta detta
Kroppen sitter - bra
sitt upp...
...Sitt upp!
SITT UPP!
Upprest! - spatsera mot köket
Aha! fann mat, storhjärnan börjar mobilisera sig till det primitiva tillståndet "jaga mat". Kroppen pumpar adrenalin och jag "springer" skitsakta till skåpet, och jagar fram kellogspaketet, dödar det med ett enkelt riv. Orienterar mig in i kylskåpet, jagar mjölkpaketet och dödar det! Dax att laga mat... Jag tar min stora gryta/skål och häller i min nydödade mjölk tillsammans med det färska sönderslaktade kellogspaketet.
Jag kom försent till skolan! kan ni tro, det gjorde jag. Min stenålderspappa jagade stenåldershenrik när han fatta att han måste ta buss. Henrik jagade transport-skånetrafiken-flintamobilen. Men hann inte. Gick hem igen. Vänta till nästa flintabuss. Fan nu börjar han tänka!
JÄTTELÅNG PARANTES! (woho!)
(altså, det är rätt sjukt. Det enda jag vill göra är att skriva om min jävla dag, och vafan har jag hunnit på snart en halvtimme? skrivit om min jävla morgon! förhelvete... jag måste sluta jiddra såhär)
Jag åker på en buss. Den är skittråkig. Som alla andra bussar, luktar den lite konstigt, och människorna i bussen, luktar konstigt de med. Jag vill titta på varenda en i bussen, för att se hur de ser ut, för att konstiga människor är roliga. Men om jag tittar på de konstiga, så tittar de konstiga på mig, som om jag var konstig! Tänka sig så mycket intriger det kan finnas på en buss. I alla fall... det är jättetråkigt. Men strax innan Ystad (min studentstad) så kommer dagsförgyllaren in. Jag ska nog snarare kalla dem för dagsförgyllarna, för det var en hop av 6 - 7 åringar. Jag tänkte först, ånej! fyfan, här kommer de och ska också vara konstiga, och inte nog med det, förmodligen ska de kladda snorkråkor på en och börja gråta när sexåring 1 knuffar sexåring 2. Allmänt jobbigt. Min dag var redan jobbig. När bussen sattes i rörelse, börja de tjoa. Va? tänkte jag, en buss som rör sig, och de tycker det är skitroligt.
Bussen skumpa lite då och då, öka farten, sakta ner, och småttingarna åkte runt i bussen i glädje och skratt. Först nu, upptäkte jag något som jag nästan sakna med att vara barn, hur otroligt roligt det är att åka buss. Jag själv satt och småflina, för barnens skratt var så underbara, så de bubbla i hela magen. Jag ville själv stå upp, åka fram och tebaka när bussen gasa, bromsa och sakta ner. Men det fick jag inte. Alla konstiga människor hade blivit arga, inklusive den redan små irreterade förskolefröknen.
Oj herrejisses vad jag har skrivit nu... Jag ska nog ta de lugnt, och förbereda mig för min pubertetsdag. Jag vill desutom tacka de som har kommenterat så fint till mig, så att hela magen sattes i brand. Det är jättekul att skriva blogg när man blir så uppskattad! Men jag tror bara jag blir uppskattad när jag skriver roliga saker, och detta inlägg var en dagbok... så det var inge kul
Jag kommer tillbaka med fler underbarheter
Dagens fråga:
Vad händer om man blandar T-röd med Rött The?
Kommer de förenas i symbios, eller smaka som pubishår?
Vad händer om man blandar T-röd med Rött The?
Kommer de förenas i symbios, eller smaka som pubishår?
Johannes säng är bäddad - Henrik utsliten
Jag! jag jag jag!
ingen annan
bara jag!
Har bäddat johannes säng, och han ville anställa mig som personlig sängbäddare. Är det överhuvudtaget någon som kan skryta med den meriten? tror inte det va, för det är ingeting att skryta om.
ingen annan
bara jag!
Har bäddat johannes säng, och han ville anställa mig som personlig sängbäddare. Är det överhuvudtaget någon som kan skryta med den meriten? tror inte det va, för det är ingeting att skryta om.
Fan va fult det är med vänstermarginal... jag vill ha detta centrerat, men blogg.se har fortfarnde något inre hat mot mig. Blogg.se ser mig kanske som en mardröm, och vill bota sig. Men jag kan lova dig, blogg.se, du kommer inte undan henrik bacillen så lätt. Jag ska snacka skit, ordbajsa, tills den dag jag dör. Dör jag ? nej det gör jag inte! jag kommer ha anhängare som följer mig till dagens ände!!!
(heter det ände? eller blir det gumpände då, eller kan man snacka om tidens "ände".... som om universum hade nån jättegump eller nått sånt som man ska komma till när planeten tellus går under. Analsex)
Jag och mina anhängare... ja, jag och mina anhängare! ... ja de kommer jag på någon annan dag, vad vi kommer göra.
Puss!
(heter det ände? eller blir det gumpände då, eller kan man snacka om tidens "ände".... som om universum hade nån jättegump eller nått sånt som man ska komma till när planeten tellus går under. Analsex)
Jag och mina anhängare... ja, jag och mina anhängare! ... ja de kommer jag på någon annan dag, vad vi kommer göra.
Puss!
Vackra underbara dag
Denna dag, är så underbar!
Imorse vakna jag av att min mobil pep fula signaler. Jag var yr i huvudet och uppfattade inte min pipande mobil som något hot eller ett kall på att vakna och stiga upp, så jag somna om igen. Min mobil fortsatte med sitt enerverande pipande, som jag inte brydde mig om, dessvärre gjorde värden det. Ja, värden. Värden, är den som vi ska frukta, eller älska. De är han eller hon som givit husrum och tak över huvudet, förhoppningsvis lite god frukost som man slipper ställa undan. Men, det är också han eller hon, som kan vara så ond att man inte får någon frukost. Då blir man lite ledsen i armhålan (armhålan, för att jag tycker det är alldeles för stereotypt att gråta ur ögat).
Klockan 11punkt-över-punkt NågotNågoting vakna jag igen, inte alls av min äckelpip mobil, som låg begravd under mitt fläsk och en tjock soffdyna. Möjligtvis så har mobilen försökt att ge ifrån sig några desperata pip, för att väcka mig, men de har varit aldeles för dova och jag har sovit alldeles för tungt. Nåväl, den som väckte mig var Värden Henrik Perdeeen (så som jag förstått att man utalar hans namn)
Här minns jag inte mer. Jag glömmer bort saker så lätt. Dessutom är detta ovanför en gammal bloggbit, som jag aldrig skrev klart! Jag är mycket lat. Så lat att jag undrar ens om jag kommer publicera detta.
I flera dagar, har jag gått och tänk "detta måste jag skriva om i min blogg"... det där minns jag, men jag minns fan inte vad jag skulle skriva. Förmodligen något lustigt citat från mig själv, eller någon annan för den delen. Kanske inte det heller, utan något helt sjukt som hänt, som inte går att förklara muntligt, utan måste göras med dessa fantastiska bokstäver.
Jag vet en grej! oj oj oj, vad jag kom på en grej nu som hänt mig som är helt sjuk. Detta kanske jag har berättat för någon som strykit mig bi, men då får ni hålla för öronen.. eller ögonen blir det. Det är rätt så spännande att jag hela tiden drar parelleller med att jag sitter och pratar med någon, när jag skriver blogg. Det blir helt fel. För de första, så kan jag inte använda mitt kroppsspråk. För det andra kan jag inte göra alla roliga (tycker jag i alla fall) ljud effekter och sånt, som jag brukar göra när jag berättar saker.
Exempel
I vanliga ord I henriktal Kroppsspråk
Jag kan tänka mig själv som den dära berättaren. Jag vill se mig som den berättaren som berättar allt coolt. Den helt fantastiska berättaren som gör att alla håller käft, och bara WOOOW, vilken passion. Som han trailer rösten.
Den är helt enkelt ascool. Så ascool att jag funderar på att operera in en röstomgörare (kan vi kalla det) som gör att mina stämband blir helt feta och vibbrerandes som ett par bacon i orkan. Jag skulle lätt vilja göra en egen 300(trehundra), som hette typ... 1(ett) och det skulle bara vara jag som berätta massa saker på ett coolt vis. Det är ju det som gör 300 bra, att en snubbe pratar mycket coolt.
Men jag tror faktsitk att jag skulle berätta någonting.. men jag glömde bort det... men nu publicerar jag tydligen mitt inlägg, för det kom jag ihåg att jag skulle. Ush
För övrigt: Jag vill bli upphissad i en flaggstång som danebrogen någongång.. precis som Ida i Emil i lönneberga.
Ta detta som min högsta önskan på min 50årsdag.. eller begravning. Ett ärligt och härligt sätt att begravas på. Nästan ironiskt, alla begravs under marken... jag ska ruttna i himmeln! så nära kommer jag paradiset och det är fan så mycket längra än många andra!
Puss hej + frågetecken?
Klockan 11punkt-över-punkt NågotNågoting vakna jag igen, inte alls av min äckelpip mobil, som låg begravd under mitt fläsk och en tjock soffdyna. Möjligtvis så har mobilen försökt att ge ifrån sig några desperata pip, för att väcka mig, men de har varit aldeles för dova och jag har sovit alldeles för tungt. Nåväl, den som väckte mig var Värden Henrik Perdeeen (så som jag förstått att man utalar hans namn)
Här minns jag inte mer. Jag glömmer bort saker så lätt. Dessutom är detta ovanför en gammal bloggbit, som jag aldrig skrev klart! Jag är mycket lat. Så lat att jag undrar ens om jag kommer publicera detta.
I flera dagar, har jag gått och tänk "detta måste jag skriva om i min blogg"... det där minns jag, men jag minns fan inte vad jag skulle skriva. Förmodligen något lustigt citat från mig själv, eller någon annan för den delen. Kanske inte det heller, utan något helt sjukt som hänt, som inte går att förklara muntligt, utan måste göras med dessa fantastiska bokstäver.
Jag vet en grej! oj oj oj, vad jag kom på en grej nu som hänt mig som är helt sjuk. Detta kanske jag har berättat för någon som strykit mig bi, men då får ni hålla för öronen.. eller ögonen blir det. Det är rätt så spännande att jag hela tiden drar parelleller med att jag sitter och pratar med någon, när jag skriver blogg. Det blir helt fel. För de första, så kan jag inte använda mitt kroppsspråk. För det andra kan jag inte göra alla roliga (tycker jag i alla fall) ljud effekter och sånt, som jag brukar göra när jag berättar saker.
Exempel
I vanliga ord I henriktal Kroppsspråk
- Titta en lastbil - TITTAAAH EN LASTBIL - Pekande finger på lastbilen samt en plötsligt vänstergirande volvo
(jag skriker, mycket högt, förmodligen utan förvarning, och jag sitter bakom ratten på mammas volvo) - kaffe kaffe kaffe - Käffekäffekäffeeeeee! såklart att du gör kaffe till miiig - *puppyeyes*
(jag hittar en kaffebryggare, blir exalterad och kaffekåt, pratar mycket falsettigt) - ush va ja hatar människor som gör fula sjärnor när de ska förklara ett talspråk - exakt samma, ingen förvirring - sur min, övertygande röst
(jag ser mig själv göra det, och ångrar att jag gjorde det, men erkänner felet, men inte riktigt)
Jag kan tänka mig själv som den dära berättaren. Jag vill se mig som den berättaren som berättar allt coolt. Den helt fantastiska berättaren som gör att alla håller käft, och bara WOOOW, vilken passion. Som han trailer rösten.
Den är helt enkelt ascool. Så ascool att jag funderar på att operera in en röstomgörare (kan vi kalla det) som gör att mina stämband blir helt feta och vibbrerandes som ett par bacon i orkan. Jag skulle lätt vilja göra en egen 300(trehundra), som hette typ... 1(ett) och det skulle bara vara jag som berätta massa saker på ett coolt vis. Det är ju det som gör 300 bra, att en snubbe pratar mycket coolt.
Men jag tror faktsitk att jag skulle berätta någonting.. men jag glömde bort det... men nu publicerar jag tydligen mitt inlägg, för det kom jag ihåg att jag skulle. Ush
För övrigt: Jag vill bli upphissad i en flaggstång som danebrogen någongång.. precis som Ida i Emil i lönneberga.
Ta detta som min högsta önskan på min 50årsdag.. eller begravning. Ett ärligt och härligt sätt att begravas på. Nästan ironiskt, alla begravs under marken... jag ska ruttna i himmeln! så nära kommer jag paradiset och det är fan så mycket längra än många andra!
Puss hej + frågetecken?
Kaffe, var är du, fortsättning justdet det kom fanimig! trodde jag aldrig om mig själv och detta var en jättelång rubrik...
Tänkte precis skriva i rubriken efter punktpunktpunkt "undra hur lång rubrik man kan skriva?" men jag fick svar på det ganska snabbt och det gör mig glad. Hur som hälst, så ska jag berätta om den konstiga kännslan jag fick för ett tag sen, att kaffe inte tilltala mig lika mycket! jättekonstigt... lika konstigt som att Johan Glans skulle bo under min madrass några år, utan att jag märkt det! bäst och kolla efter och sen fortsätter jag min snart jättelånga ingress med en liten mullig brödtext...
... Nej Han var inte där! Vilken förutspådd chock jag fick. Men mysigt hade det varit! tänk och ha han där under och berätta godnatt sagor för en, det hade varit så underbart.
-jaaa Johan Glans, trivs du därunder?
-Nä jag har faktiskt tänkt på att flytta
-Nähää?! flytta vardå! jag trodde du trivdes... du har ju skaffat egen postadress och allt nu
-Jamen jo, du vet hur hyresrätterna ökar i pris nu förtiden
-... hyresrätt?
-Ja tydligen är det väldigt dyrt att bo här, trotts den trånga livsytan... 200 gånger 110
-... hyresrätt
-Visste du inte? En kurdisk familj ska kolla boningen imorron, de tror de gillar de mycket varma klimatet
Ja, om de ska flyga ända hit från kurdland eller vad det nu heter detta nya fina land så hoppas jag inte att de tar med dessa råvaror
Motorsåg
Plogspets
Piska
Huggkrok
Spett
Dynamit
Häcksax
Knogjärn
Pil och båge
Som enligt aftonbladet är några utav dem grejer som folk tänkte ta med sig som handbagage på flyget. Bissniss or pleasure... Ja man vet aldrig när man behöver en ordentlig piska , ho ho ho! 1000 metersklubben vaaaa
OJ OJ OJ !! DRAMATIK
tänk vad ska jag skriva här näst? Jag de får ni veta när jag sovit lite granne.. nu är jag trött...ska chilla med Glansarn
WOhohohooo!
... Nej Han var inte där! Vilken förutspådd chock jag fick. Men mysigt hade det varit! tänk och ha han där under och berätta godnatt sagor för en, det hade varit så underbart.
-jaaa Johan Glans, trivs du därunder?
-Nä jag har faktiskt tänkt på att flytta
-Nähää?! flytta vardå! jag trodde du trivdes... du har ju skaffat egen postadress och allt nu
-Jamen jo, du vet hur hyresrätterna ökar i pris nu förtiden
-... hyresrätt?
-Ja tydligen är det väldigt dyrt att bo här, trotts den trånga livsytan... 200 gånger 110
-... hyresrätt
-Visste du inte? En kurdisk familj ska kolla boningen imorron, de tror de gillar de mycket varma klimatet
Ja, om de ska flyga ända hit från kurdland eller vad det nu heter detta nya fina land så hoppas jag inte att de tar med dessa råvaror
Motorsåg
Plogspets
Piska
Huggkrok
Spett
Dynamit
Häcksax
Knogjärn
Pil och båge
Som enligt aftonbladet är några utav dem grejer som folk tänkte ta med sig som handbagage på flyget. Bissniss or pleasure... Ja man vet aldrig när man behöver en ordentlig piska , ho ho ho! 1000 metersklubben vaaaa
OJ OJ OJ !! DRAMATIK
tänk vad ska jag skriva här näst? Jag de får ni veta när jag sovit lite granne.. nu är jag trött...ska chilla med Glansarn
WOhohohooo!
Kaffe, var är du!
Jag har stött på min egen domedag. Jag känner inte längre samma attraktion till kaffe! VAD HAR HÄNT
Den spännande fortsättningen följer...
(jag måste göra klart psykologiläxa till imorron Ugh)
Den spännande fortsättningen följer...
(jag måste göra klart psykologiläxa till imorron Ugh)
Alla är så arga på mig!
Detta är Henriks tyck o tänk, som en gubbe hade skrivit en insändare i ystad allhanda. Mitt tyck o tänk är att världen är ilsk idag. Mycket ilsk. Jag har fått hela 2 (TVÅ!!!) arga kommentarer på min blogg. Ett positivt argt och ett negativt argt. För sånt finns, om ni inte visste det, och det ska jag gå djupare i snart. En arg kommentar tycker att jag skriver alldeles för lite. Vaddå aldeles för lite? Jag skriver aldeles för mycket om jag har målsmans underskrift, och det har jag. Den andra arga kommentaren tyckte att jag skrev massa skit. Det håller jag med om, detta är den skitigaste blogg som går att hitta, därav namnet - Ordbajsamedhenrik.blogg.se
OCH EN BILD MÅSTE MAN HA PÅ EN BLOGG FÖR ATT DET SKA VA SNIGGIT!
Ja-se-man-pååå där skrattar jag!
Nämen, om man skulle gå på djupet av detta hysteri, va. Människor är arga på mig för att jag inte gör något av det här jag kallar blogg. En blogg ska man vara TROGEN till och den ska aldrig kunna IFRÅGASÄTTAS. En blogg ska vara den flickvän du aldrig vill ha, och den du tyvärr förmodligen tillsist kommer få i ett olyckligt och jävligt giftemål. Bloggen ska bossa över dig! Den ska säga till dig att den vill bli FINGERPULLAD NU om jag får va så hårdhänt (men de får ja inte, för mamma läser min blogg, förlåt mamma men jag kan rätt så fula ord). Men fingerpullar är faktsikt det rätta ordet. Jag tillfredställer denna onskefulla och bossiga blogg med mina söta rara korvfingrar, med att knappa in magiska ord, i häftiga rörelser på ett tagentbord. Fattar ni liknelsen? mamma, läste du dessa rader? ushdå... OCH EN BILD MÅSTE MAN HA PÅ EN BLOGG FÖR ATT DET SKA VA SNIGGIT!
Ja-se-man-pååå där skrattar jag!
I alla fall, åter till ... var ja nu än var. Jag känner att jag tappar tråden här. Justdet! jag var någonstans på giftermål. Jag fick nyss en underbar förnimmelse om hur mitt bröllop skulle vara. Såklart, så måste jag gifta mig i en kyrka. Kyrkan ska inte vara vilken kyrka som hälst, nänänä. Den ska vara speciell. Det har redan ploppat upp lite fantastiska förslag på olika cermonier för giftemål, men jag skulle vilja skapa något eget.
MITT KONSEPT(recept?)
160kg Bert Karlsson
3 st X-skyltar från Talang 2008
1 miljon kirshti prickar
1 st Familjen Hellgren från Talang 2008
(http://www.youtube.com/watch?v=6-yLWqtJ7oM&feature=related)
2 st andra Familjer
10 st Kaniner
160 st Fiskpinnar
Sätt 160kg Bert Karlsson i en alldeles för trång kontorsstol och låt han sedan svullna. Sätt upp de 3 X skyltarna ,stulna från talang 2008, framför 3 stycken familjer av olika karaktär (här får man själva välja vad för sorts familj man önskar, i detta fall har jag valt en dvärg familj, familjen hellgren och en murken familj) låt dessa svalna undertiden du sätter Familjen Hellgren på orkesterplatsen. Låt kanienerna kalasa på fiskpinnanarna.
Vänta någon minut. När familjen Hellgren spelar på sista fanfaren, släpp då lös den arga Bert Karlsson från den trånga kontorsstolen. De lär låta ungefär "Ptjong" vilket är kaninernas parningsläte. När Bert Karlsson springer, eller vad det kan kallas när Bert Karlsson gör detta, kommer familjerna trycka på sina Xknappar samtidigt. Xskyltarna lyser rött, publiken buar och juryn ojar sig över berts dåliga talang 2008 försök. Att bli jagad av fiskluktande kaniner har man väll sett innan.
Här kommer bruden in i bilden, och är inte med i receptet för detta är en överasskning. Bruden är Kirshti som sprutar kirshtiprickar lite överallt som får ageera kastangetter. Ut springer det olyckliga paret och grattis, ni är gifta på ett mycket speciellt vis, jag hoppas ni mår bra
För övrigt.
Detta är min förövrigt rad som jag skriver på när jag känner att jag har något annat ovettigt att säga.
Bilddagboken... varför förstör du mitt liv? Jag har inte tid med mitt liv tack vare bilddagboken, för att jag känner mig tvingad att glo igenom 1000(TUSEN!!!) bilder varje dag. Detta för att bilddagboken inte ska våldta mig med antal vänners bilder jag inte tittat på och ge mig skuldkännslor för att vara en obrydd BDBkompis.
EN BILD!
Dyrka Lillis.
Dyrka Lillis.
tre timmar som var minutrar, och en kompis fot vid armbågen
Idag, kära läsare, har vi haft en jävligt gynnande och nimm dag i skolan, inte sant?
visst har vi olika åsikter av vad som är nimt eller ej, men de betyder inte ett skit här för här är det bara en ballehalva som räknas när man säger smaken är som baken!
Eftersom alla (3 st) har lagt upp sin essäää (vilket fult ord) på sin blogg ska ja inte vara sämre. Här kommer min gyllene text, läs om ni pallar... ge fan betyg också? IG - G - VG - MVG eller WTF finns att dela med sig. Puss hej!
Jag står på trappavsatsen till min flickas hem där det är kallt och det regnar. Dropparna slår mot min bara hud. Tröjan är där inne men jag låter dörren vara stängd, varför gå in igen? Det är en kort vandring hem och jag kan komma tillbaka imorgon och hämta den. Det är exakt tre trappsteg ner till den gråa grusgången, som på somrarna krasar bekvämt mellan tårna. Jag och min flicka har sprungit där många gånger, och småstenarna har kastats åt alla håll, för vår framrusande kärlek. Ikväll ser grusgången kall ut, och de varma stenarna som krasat mellan våra tår är borta. Jag funderade en tanke och tanken var att jag skulle leta upp våra stenar. De ligger säkert i leran, som nu ramar in vår grusgång till en brusten stig mot parken.
November ser sorgsen ut. Konstigt, tänkte jag. Varför sorg när här inte finns någon sorg? Ändå darrar mina ben när jag ska gå ner för trappan, exakt de tre trappsteg ner till våra varma stenar. Regnet hindrar mig när jag rör mig framåt, precis som en skyddande moder hejdar sin yngling från att springa ut över ett övergångställe. Konstigt, tänkte jag. Vad vill moder natur skydda mig för? I några ögonblick hör jag bara det karakteristiska porlandet och piskandet novemberregn gör i sin omgivning. Men när min fot slår mot det andra trappsteget, ett av de oförglömliga tre trappstegen, känner jag en oerhörd tyngd. Plötsligt hör jag mig själv hulka och fräsa, klumpar av geggig gråt skälver i min hals. Sinnet säger mig att allt är lugnt men min kropp skakar och darrar, som en rädd och övergiven hund. I min kropps frustration talar november till mig. November talar till mig med den sorgsna grå grusstigen, det hårda regnet, leran, kylan och mörkret. Under tiden håller jag mig i en livlina, järnräcket till trappavsatsen, och mina stapplande steg balanserar på det andra trappsteget. Jag famlar med händerna och det våta järnet med den flagnade färgen river mig blodig. Regndroppar som rullar längst mina kinder smakar salt, och är tjockare än regn brukar vara. Tankarna slår om till vrede, en skugga av ångest lägger sig över allt. Jag vänder huvudet med det hårda regnet, mot hennes dörr, och vrålar, vrålar ut den märkliga ilska, rädsla och sorg min kropp känner. Dörren står stängd, och regnet överröstar mitt vrål som ebbar ut i ett gny. Jag är så förvirrad.
När november har gjort klart för mig vad som har hänt, kommer jag till insikt. Insikten är glasklar och det tystnar. November har tystnat för att låta mig förstå. I den surrealistiska verkligen rör sig allting långsamt och förvrider sig. Det andra trappsteget krymper och jag kan inte balansera på det längre. Livlinan blir hal av min blodiga handflata och jag kan inte hålla i mig längre. Jag famlar i luften efter ett nytt grepp, ett nytt liv, men jag faller bakåt. I luften rör jag inte vid någonting, jag lämnar verkligenheten. Min gamla verklighet är min flicka. Hon är min och jag är hennes. Jag störtar mot en ny verklighet. I luften tänker jag på dagarna med henne. De far förbi mina sinnen i revy, och jag känner, det är så här det är att dö. Här är något som dör, och det som dör är min kärlek. Min kärlek vill inte, och mutar mina sinnen med sin show. I den grymma showen ser jag henne när henne när hon skrattar, när hon ler, när hon gråter. Jag ser oss, när vi skrattar, ler och gråter. Ingeting hjälper, blodet som pumpas ut ur mina såriga händer för med sig gamla minnen ur hjärtat, och lämnar ett tomt hål. Jag närmar mig marken. Den sista millisekunden som känns som evighet, tänker jag på ingenting. Jag är tom. Handlöst slår min tyngda kropp mot grusstigen. Leran slår mot mitt ansikte och jag känner inga varma stenar under lerans yta. Leran tvättar min tårdränkta mun och här finns bara den vassa och kalla verkligheten.
visst har vi olika åsikter av vad som är nimt eller ej, men de betyder inte ett skit här för här är det bara en ballehalva som räknas när man säger smaken är som baken!
Eftersom alla (3 st) har lagt upp sin essäää (vilket fult ord) på sin blogg ska ja inte vara sämre. Här kommer min gyllene text, läs om ni pallar... ge fan betyg också? IG - G - VG - MVG eller WTF finns att dela med sig. Puss hej!
Oförglömliga Tre Trappsteg
Novell av Mig
Novell av Mig
Jag står på trappavsatsen till min flickas hem där det är kallt och det regnar. Dropparna slår mot min bara hud. Tröjan är där inne men jag låter dörren vara stängd, varför gå in igen? Det är en kort vandring hem och jag kan komma tillbaka imorgon och hämta den. Det är exakt tre trappsteg ner till den gråa grusgången, som på somrarna krasar bekvämt mellan tårna. Jag och min flicka har sprungit där många gånger, och småstenarna har kastats åt alla håll, för vår framrusande kärlek. Ikväll ser grusgången kall ut, och de varma stenarna som krasat mellan våra tår är borta. Jag funderade en tanke och tanken var att jag skulle leta upp våra stenar. De ligger säkert i leran, som nu ramar in vår grusgång till en brusten stig mot parken.
November ser sorgsen ut. Konstigt, tänkte jag. Varför sorg när här inte finns någon sorg? Ändå darrar mina ben när jag ska gå ner för trappan, exakt de tre trappsteg ner till våra varma stenar. Regnet hindrar mig när jag rör mig framåt, precis som en skyddande moder hejdar sin yngling från att springa ut över ett övergångställe. Konstigt, tänkte jag. Vad vill moder natur skydda mig för? I några ögonblick hör jag bara det karakteristiska porlandet och piskandet novemberregn gör i sin omgivning. Men när min fot slår mot det andra trappsteget, ett av de oförglömliga tre trappstegen, känner jag en oerhörd tyngd. Plötsligt hör jag mig själv hulka och fräsa, klumpar av geggig gråt skälver i min hals. Sinnet säger mig att allt är lugnt men min kropp skakar och darrar, som en rädd och övergiven hund. I min kropps frustration talar november till mig. November talar till mig med den sorgsna grå grusstigen, det hårda regnet, leran, kylan och mörkret. Under tiden håller jag mig i en livlina, järnräcket till trappavsatsen, och mina stapplande steg balanserar på det andra trappsteget. Jag famlar med händerna och det våta järnet med den flagnade färgen river mig blodig. Regndroppar som rullar längst mina kinder smakar salt, och är tjockare än regn brukar vara. Tankarna slår om till vrede, en skugga av ångest lägger sig över allt. Jag vänder huvudet med det hårda regnet, mot hennes dörr, och vrålar, vrålar ut den märkliga ilska, rädsla och sorg min kropp känner. Dörren står stängd, och regnet överröstar mitt vrål som ebbar ut i ett gny. Jag är så förvirrad.
När november har gjort klart för mig vad som har hänt, kommer jag till insikt. Insikten är glasklar och det tystnar. November har tystnat för att låta mig förstå. I den surrealistiska verkligen rör sig allting långsamt och förvrider sig. Det andra trappsteget krymper och jag kan inte balansera på det längre. Livlinan blir hal av min blodiga handflata och jag kan inte hålla i mig längre. Jag famlar i luften efter ett nytt grepp, ett nytt liv, men jag faller bakåt. I luften rör jag inte vid någonting, jag lämnar verkligenheten. Min gamla verklighet är min flicka. Hon är min och jag är hennes. Jag störtar mot en ny verklighet. I luften tänker jag på dagarna med henne. De far förbi mina sinnen i revy, och jag känner, det är så här det är att dö. Här är något som dör, och det som dör är min kärlek. Min kärlek vill inte, och mutar mina sinnen med sin show. I den grymma showen ser jag henne när henne när hon skrattar, när hon ler, när hon gråter. Jag ser oss, när vi skrattar, ler och gråter. Ingeting hjälper, blodet som pumpas ut ur mina såriga händer för med sig gamla minnen ur hjärtat, och lämnar ett tomt hål. Jag närmar mig marken. Den sista millisekunden som känns som evighet, tänker jag på ingenting. Jag är tom. Handlöst slår min tyngda kropp mot grusstigen. Leran slår mot mitt ansikte och jag känner inga varma stenar under lerans yta. Leran tvättar min tårdränkta mun och här finns bara den vassa och kalla verkligheten.
liten tutte... stor tutte... silikontutte.. oj... undrar om de smälter i solen?
Högteknologiska tuben jag färdades i landade med en häftig dunk, vingarna vibbrerade som ett klockspel och mammorna klämde sina bebisar tätt intill sig så bebisögonen var påväg att ploppa ut. Denna flygande soptunna, med bebisögon rullandes på marken, var en boing (låter som stuttset från en stuttseboll på svenska...boingboing 100p boing SCOOOORE) 747 som nätt och jämt tagit sig till Teneriffas flygplats med böljande värme.
Jag har tillbringat en vecka på en ö, en ö så fullsmäckad av glada solhattar och vit-röda turister att dessa promenerande tjockisar bildar en ända stor polsk flagga.
Nog om det.
12:35, jag sitter och lyssnar på läxa. Visst, underbart att lyssna på läxa, men det kan man göra om man går media. Vi har sånna halvstörda uppgifter som t.ex:
"hyr-en-skit-bra-film-som-får-dig-o-gråta-o-beskriv-sen-hur-känslomässigt-störd-du-blev"
eller
"Lyssna-på-denna-cp-låt-av-Kent-och-beskriv-sen-hur-känslomässigt-störda-de-är"
Bådda (bådda haha) uppgifterna finns eller fanns på riktigt. Altså, det är konstigt. Jag minns de glada dagarna i grundskolan när det viktigaste i skolan var att inte mobba någon, supa eller börja knarka. Till det följde delmoment som att veta hur många lärljungar helige Jesus hade.
Nog om det.
12:35, jag sitter och lyssnar på läxa. Visst, underbart att lyssna på läxa, men det kan man göra om man går media. Vi har sånna halvstörda uppgifter som t.ex:
"hyr-en-skit-bra-film-som-får-dig-o-gråta-o-beskriv-sen-hur-känslomässigt-störd-du-blev"
eller
"Lyssna-på-denna-cp-låt-av-Kent-och-beskriv-sen-hur-känslomässigt-störda-de-är"
Bådda (bådda haha) uppgifterna finns eller fanns på riktigt. Altså, det är konstigt. Jag minns de glada dagarna i grundskolan när det viktigaste i skolan var att inte mobba någon, supa eller börja knarka. Till det följde delmoment som att veta hur många lärljungar helige Jesus hade.
Suktan efter ett otroligt inlägg
Ett tag sen sist, kära läsare, välkommen tillbaka.
Här kommer ett otroligt inlägg som överträffar mig själv flera gånger om. Helt otroligt!
En nytt revulitionerande sätt att skriva, ett nytt språk ett samtidstänkande sympatiskt språk!
inget mer trams, bara fakta !
RULLA NER!!
nu jävlar lura jag er, Potthattar!
: )
Här kommer ett otroligt inlägg som överträffar mig själv flera gånger om. Helt otroligt!
En nytt revulitionerande sätt att skriva, ett nytt språk ett samtidstänkande sympatiskt språk!
inget mer trams, bara fakta !
RULLA NER!!
nu jävlar lura jag er, Potthattar!
: )
Bögiga bögar behöver bögar annars får de montera bilddäck.
Min dator är svuppad. Svuppad är ett ord som passar in på just en sådan datorn som min är just nu. Svuppad. Det är enkelt, frächt och elegant uttryck som säger det mesta till en människa på andra sidan internetkabeln. Dessutom smakar det gott i munnen, för det kan ord göra. Atmosfär tillexempel, det är ett smakligt ord. De långa "Ah"et som påminner om någon slags extas och efter ett härligt "mos" med ett snurrande ord som påminner mycket om... tja... krossad potatis. Efter att man njutit sig genom detta underbara ord (de kan ta mig evigheter att ta mig igenom mos) så kommer ett rungande fär! ... brrrr. De känns längst ryggraden. Exempel på fula ord som smakar äckligt i munnen är ordet snygg. Snygg? Ett väsande Es, ett missbildat En och sen bara massa äckliga bokstäver med svansar på. Det till och med luktar äckligt. Som ett kli i sjärten sen ett pill i näsan.
Sitter hemma hos Johannes Mårtensson nu. Får absoult inte störa hans föräldrar så jag är tyst som en fitta. Rummet ligger nära de två bestarna där inne, jag får inte ens spela lugn musik. Det jag håller på med nu påminner om leken man gjorde när man var liten, som man nynna på nått såhär
"
Björnen sover björnen sover i sitt lugna bo,
Han e inte farlig, bara man e vanlig
men han kan dock men han kan dock
vara lite rassist.
"
Jag vet inte riktgit om den stämmer med orginalet. Anledningen till att jag inte kommer på den var att jag har många barndomsminnen som jag velat förtränga p.g.a. den låten. Jag tror detta har påverkat mig idag. Traumat med björnen sover visan. Jag har ett enormt suktande efter uppmärksamhet titt som tätt.
Sitter hemma hos Johannes Mårtensson nu. Får absoult inte störa hans föräldrar så jag är tyst som en fitta. Rummet ligger nära de två bestarna där inne, jag får inte ens spela lugn musik. Det jag håller på med nu påminner om leken man gjorde när man var liten, som man nynna på nått såhär
"
Björnen sover björnen sover i sitt lugna bo,
Han e inte farlig, bara man e vanlig
men han kan dock men han kan dock
vara lite rassist.
"
Jag vet inte riktgit om den stämmer med orginalet. Anledningen till att jag inte kommer på den var att jag har många barndomsminnen som jag velat förtränga p.g.a. den låten. Jag tror detta har påverkat mig idag. Traumat med björnen sover visan. Jag har ett enormt suktande efter uppmärksamhet titt som tätt.
I min björnen sover värld var alla lekisbarn med, stuttsandes runt någon stackars jävel i mitten och sjöng falskt.
Jag älska pjett, och jag tyckte det var jättekul att bli jagad... men av någon anledning, varje gång rassist björne
vakna och skullr jaga onormala så blev jag aldrig tagen först. Jag blev alltid nedputtad från uppmärksamhets hirararkin.
Jag älska pjett, och jag tyckte det var jättekul att bli jagad... men av någon anledning, varje gång rassist björne
vakna och skullr jaga onormala så blev jag aldrig tagen först. Jag blev alltid nedputtad från uppmärksamhets hirararkin.
Traumat har någon skapat mig till den jag är. Jag blir förtvivlad varje gång jag ser en rassist, eller någon onormal. Rassisten kommer strunta i mig, och den onormale får bli jagad. Jag kan se det framför mig varje gång när en flintig människa med bomberjacka och militärdojjor traskar framför mig. Jag tänker; jag ska fan kasta en kvist i skallen på han så han uppmärksammar mig, men i samma stund så ser han en felpakerad handikappad, rullstolen far iväg och rassisten efter och där står jag lämnad av Björne ännu en gång.
Traumat har nog också lätt mig in i den oändliga uppmärksamhetskarusellen. Jag tål inte när jag setts utanför centrum, och jag tror att många har tröttnat på mig i klassrummen tack vare det. Om fröken frågar, svarar jag... vare sig jag kan frågan eller ej. Så har det varit under mina 3 år på JB. Men en vacker dag stegade nytt blod in på arenan. Nu var det tvång på handuppräckning helt plötsligt... handuppräckning? Jag snackar rakt ut. Det blev livliga disskutioner om mitt munfläng, men tillslut fick ja styr på det. Nu har jag istället nack -axel ont och bjöd stolram, eftersom man är på vippen på att hamna i golvet med stolen i någon tapet någonstans, när man har armfläng istället.
Men jag tackar mina kära lekisfröknar för ha givit mig detta förgyllda bamsetillvaro jag lever i. Vad hade jag varit utan er. Kanske hade jag haft längre naglar.
För övrigt
Så är Veckans Dagens ett förvirrande namn på dagens veckans maträtt
Traumat har nog också lätt mig in i den oändliga uppmärksamhetskarusellen. Jag tål inte när jag setts utanför centrum, och jag tror att många har tröttnat på mig i klassrummen tack vare det. Om fröken frågar, svarar jag... vare sig jag kan frågan eller ej. Så har det varit under mina 3 år på JB. Men en vacker dag stegade nytt blod in på arenan. Nu var det tvång på handuppräckning helt plötsligt... handuppräckning? Jag snackar rakt ut. Det blev livliga disskutioner om mitt munfläng, men tillslut fick ja styr på det. Nu har jag istället nack -axel ont och bjöd stolram, eftersom man är på vippen på att hamna i golvet med stolen i någon tapet någonstans, när man har armfläng istället.
Men jag tackar mina kära lekisfröknar för ha givit mig detta förgyllda bamsetillvaro jag lever i. Vad hade jag varit utan er. Kanske hade jag haft längre naglar.
För övrigt
Så är Veckans Dagens ett förvirrande namn på dagens veckans maträtt
