Bögiga bögar behöver bögar annars får de montera bilddäck.

Min dator är svuppad. Svuppad är ett ord som passar in på just en sådan datorn som min är just nu. Svuppad. Det är enkelt, frächt och elegant uttryck som säger det mesta till en människa på andra sidan internetkabeln. Dessutom smakar det gott i munnen, för det kan ord göra. Atmosfär tillexempel, det är ett smakligt ord. De långa "Ah"et som påminner om någon slags extas och efter ett härligt "mos" med ett snurrande ord som påminner mycket om... tja... krossad potatis. Efter att man njutit sig genom detta underbara ord (de kan ta mig evigheter att ta mig igenom mos) så kommer ett rungande fär! ... brrrr. De känns längst ryggraden. Exempel på fula ord som smakar äckligt i munnen är ordet snygg. Snygg? Ett väsande Es, ett missbildat En och sen bara massa äckliga bokstäver med svansar på. Det till och med luktar äckligt. Som ett kli i sjärten sen ett pill i näsan.

Sitter hemma hos Johannes Mårtensson nu. Får absoult inte störa hans föräldrar så jag är tyst som en fitta. Rummet ligger nära de två bestarna där inne, jag får inte ens spela lugn musik. Det jag håller på med nu påminner om leken man gjorde när man var liten, som man nynna på nått såhär

"
Björnen sover björnen sover i sitt lugna bo,
Han e inte farlig, bara man e vanlig
men han kan dock men han kan dock
vara lite rassist.

"

Jag vet inte riktgit om den stämmer med orginalet. Anledningen till att jag inte kommer på den var att jag har många barndomsminnen som jag velat förtränga p.g.a. den låten. Jag tror detta har påverkat mig idag. Traumat med björnen sover visan. Jag har ett enormt suktande efter uppmärksamhet titt som tätt.

I min björnen sover värld var alla lekisbarn med, stuttsandes runt någon stackars jävel i mitten och sjöng falskt.
Jag älska pjett, och jag tyckte det var jättekul att bli jagad... men av någon anledning, varje gång rassist björne
vakna och skullr jaga onormala så blev jag aldrig tagen först. Jag blev alltid nedputtad från uppmärksamhets hirararkin.

Traumat har någon skapat mig till den jag är. Jag blir förtvivlad varje gång jag ser en rassist, eller någon onormal. Rassisten kommer strunta i mig, och den onormale får bli jagad. Jag kan se det framför mig varje gång när en flintig människa med bomberjacka och militärdojjor traskar framför mig. Jag tänker; jag ska fan kasta en kvist i skallen på han så han uppmärksammar mig, men i samma stund så ser han en felpakerad handikappad, rullstolen far iväg och rassisten efter och där står jag lämnad av Björne ännu en gång.

Traumat har nog också lätt mig in i den oändliga uppmärksamhetskarusellen. Jag tål inte när jag setts utanför centrum, och jag tror att många har tröttnat på mig i klassrummen tack vare det. Om fröken frågar, svarar jag... vare sig jag kan frågan eller ej. Så har det varit under mina 3 år på JB. Men en vacker dag stegade nytt blod in på arenan. Nu var det tvång på handuppräckning helt plötsligt... handuppräckning? Jag snackar rakt ut. Det blev livliga disskutioner om mitt munfläng, men tillslut fick ja styr på det. Nu har jag istället nack -axel ont och bjöd stolram, eftersom man är på vippen på att hamna i golvet med stolen i någon tapet någonstans, när man har armfläng istället.

Men jag tackar mina kära lekisfröknar för ha givit mig detta förgyllda bamsetillvaro jag lever i. Vad hade jag varit utan er. Kanske hade jag haft längre naglar.

För övrigt
Så är Veckans Dagens ett förvirrande namn på dagens veckans maträtt

Kommentarer
Postat av: ida

du är seeeeeg henrik!

2007-12-04 @ 19:23:11
Postat av: Henrik

Alla längtar efter ett nytt inlägg här... :)

2007-12-11 @ 13:11:54
URL: http://ordbajsamedhenrik.blogg.se
Postat av: Johan toan ;D

Haha, du är ju sjuk i huvet :P gillar dina ordanalyser henke

2007-12-26 @ 10:31:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0